Den gubben går jag inte på!

I går var det som sagt en skitdag. Jag sa flera gånger till D att ungen behöver inte komma längre. Jag skiter i vilket. Jag vill inte ens ha ´na längre.

Ja inte vågade jag skriva det här. Hemska mamma som tänker så! När jag på kvällen samtalade med min kära mor så nämndes detta och responsen jag fick av henne lät ungefär så här: Ja, nu skiter vi i det hela. Tänk så så kanske det sätter igång. När man liksom ger upp och tänker på annat istället.

Ja, jag vet. Bebis kommer när bebis vill. Det går inte att påskynda. Tro mig jag vet! Jag har hitintills provat att;

* Promenera en massa
* Vila en massa
* Storstäda bilen upp och ned
* Dammsuga hemma varje dag
* Dricka hallonbladste från v 35 ( Inte för att få igång en FL direkt men i förebyggande syfte)
* Dricka basilikate
* Dricka Grappo
* Äta stark mat
* Äta många ananaser
* Hoppa jämfota från Marie hem till oss om kvällarna när jag har besökt henne
* Springa extra upp och ned för trappan utanför vårt hus

Ja, en del saker har provats men tydligen har de inte hjälpt. Jag tog helt enkelt fasta på min mors ord och bestämde mig igår kväll för att nu skiter jag i bebis. Nu ska jag bara vara och ha det bra!

Gissa vad som hände? :-)

En del av slemmisen gick i natt och imorse! Äckligt ord och om någon undrar vad en slempropp är så svarar jag enkelt som Cilla på föreläsningarna vi var på på Östra. En slempropp är helt enkelt en propp full av slem. Så det så. Att man kan bli så överlycklig för en sådan sak! Jag sände D ett sms mitt i natten och meddelade den goda nyheten. Han kunde behöva höra något roligt när han är ute och arbetar tänkte jag. Tillbaka fick jag ett "Grattis....eller nått ;-) ". Ja, tack säger jag bara! Dansade runt i lägenheten och kunde knappt sova. Kände mig som ett barn på julafton. Pirr i magen och en undran över vad som komma skall. Vad är nästa steg? Oh, så spännande tänkte jag! 

Tyvärr varade detta inte så länge och  har nu på fm avtagit men ibland får jag lite kraftigare mensvärkar fast dom tänker jag också ignorera för jag är inte ett dugg förvånad om jag blivit lurad IGEN. Ungen kommer aldrig komma ut!

Hörrö du Liten som är i min mage, jag går inte på den gubben! Mig lurar du inte så lätt! Du kommer säkert komma lagom till pepparkaksbaket, precis som jag nu börjar tro.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0