Tristess var det rätta ordet för min nuvarande tillvaro

Jag ska verkligen inte klaga. Tänker jag efter så vet även jag att jag har haft en bra graviditet där jag har fått må förhållandesvis gott i jämförelse med många andra. Det som har känts värst har nog ändå varit att det har tagit lång tid för mig att acceptera (om jag ens har gjort det idag) att min kropp inte fungerat som den brukar och att jag inte har kunnat röra mig samt göra saker som jag brukar. Tänker man på alla krämpor och tunga saker en del kvinnor får vara med om i en graviditet så  är ju mitt klagande en fis i rymden i jämförelse med deras.

Jag har t.ex. aldrig haft småblödningar, hitintills inte fått några bristningar, jag mådde bara illa några få veckor i början, jag har sluppit urinvägsinfektioner, foglossning, karpaltunnelsyndrom, åderbrock, hemorrojder, halsbränna, vätskesamlingar och svullnad i kroppen. Jag har inte haft enorma humörsvängningar - om ni frågar mig alltså :-)

Som ni ser så är det många krämpor man kan åka på när man är gravid. Det är inte alltid en dans på rosor men jag har faktiskt klarat mig undan dom. Visserligen har jag haft mitt ryggont i ett par veckor men det har ju faktiskt gått över nu. Det gjorde olidligt ont! Ryggen felbelastades och slog bakut genom att ständigt smärta med en ilande känsla på vänster sida. Hurra för TENS-apparaten!

Ändå klagar jag. Jag klagar för att det är såååååå tråkigt nu. Det är ju bara en enda lång väntan nu. Liten har växt klart och min kropp har gått igenom de flesta "stegen" i en graviditet. Målet är nått! V 40 är här nu! Jag vill ha tillbaka min kropp! Nästa steg är förlossning och sedan blir det en ny resa! Jag förstår verkligen inte varför man ska vara gravid i nio månader. Jag tycker åtta är helt okej. Sista månaden är bara en pina. Liten är ju färdigbakad. Ja klart hon kanske behöver lägga på sig lite extra bebishull under sina sista fyra veckor i mammas mage men jag lovar att amma ordentligt bara hon kommer ut nu.

Trots att vi har en megastor frys numera så har jag lyckats fylla den. Jag har bakat mängder med bullar, muffins, kakor, bröd. Jag har lagat pajer, köttfärssås, grytor, hemmagjorda köttbullar och pannbiffar. Vad jag däremot saknar är lasagne men inget slår ju mammas lasagne så det ger jag mig inte ens på att försöka göra. För visst skulle du komma ned till oss lilla mamma? Och äta bör man... ;-)

Jag står här redo nu! Kom igen söta bebis, var är du?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0