Separationsångest
I fredags fick lillan och jag möjligheten att träffa min kära vän My! Ett kärt återseende! Bästaste My fångade lillan i sin famn och lyckades få henne att somna tryggt där! Underbart skönt tyckte lillans mamma som då kunde yra runt i hemmet som en duracellkanin och få behövliga saker utförda som annars inte blir utförda i rättan tid numera.
Dagen med My avslutades på eftermiddagen med ett biobesök för vår del. Ja för min och My´s del. Lillan fick glatt stanna hemma med pappsen. Nymatad sov hon så sött när vi lämnde hemmet. "Patrik 1.5" var filmen som vi skulle njuta av. Bilen tog oss in till biografen "Bergakungen" och med en "MER" i handen stapplade vi in i salongen och bänkade oss på 5:e raden. Filmen skapade både skratt och tårar, i varje fall hos känslosamma jag. Efter att ha fyrat av två sms under bions gång fick jag bekräftat av D att lillan hade det bra. Jag som saknat att få komma ut lite. Ja det är sant. Lillan var nu knappt 3 v och är helt underbar men ändå saknade jag lite frihet. Ni som känner mig vet ju hur mycket myror i brallan jag i vanliga fall kan ha.
Det skulle ju vara underbart att få glida iväg på bio, trodde jag. Bra initiativ av My säger jag bara men oj vad jag längtade efter Julia. Aldrig har en film varit så lång! :-) Vid filmens slut gjordes även ett telefonsamtal från min sida och ja lillan har det bara fint fick jag även då till svar av D. Inte hjälpte det mig. Herregud, lillan kanske får men för livet?!
Efter att ha lämnat av My hemma hos sig och sagt nej jag kan inte stanna 2 min och kika på er nya lägenhet, får bli en annan gång för jag saknar mitt barn, for jag hem i ilfart. Väl hemma möter jag en ledsen liten varelse som är så hungrig så och en lugn pappa D som står i full färd med att ha gjort allt som stod i hans makt att tillfredställa lilla Julia. Kramar, skumpande, sång, dans, uppvärmd bröstmjölk i flaska. Nej, det var en mamma med fyllda mjölkbröst som gällde och inget annat.
Jag ska aldrig lämna lillan igen! Inte förrän hon är en sisådär femton arton år tror jag. Dock vill jag återigen tacka My för en bra dag för även om ångesten fanns i min kropp och själ så var den hanterbar och jag fick se en rolig film och ha en go stund som Malin och inte mamma.
En bild på vackraste av dom alla i mormors fina kofta.
Dagen med My avslutades på eftermiddagen med ett biobesök för vår del. Ja för min och My´s del. Lillan fick glatt stanna hemma med pappsen. Nymatad sov hon så sött när vi lämnde hemmet. "Patrik 1.5" var filmen som vi skulle njuta av. Bilen tog oss in till biografen "Bergakungen" och med en "MER" i handen stapplade vi in i salongen och bänkade oss på 5:e raden. Filmen skapade både skratt och tårar, i varje fall hos känslosamma jag. Efter att ha fyrat av två sms under bions gång fick jag bekräftat av D att lillan hade det bra. Jag som saknat att få komma ut lite. Ja det är sant. Lillan var nu knappt 3 v och är helt underbar men ändå saknade jag lite frihet. Ni som känner mig vet ju hur mycket myror i brallan jag i vanliga fall kan ha.
Det skulle ju vara underbart att få glida iväg på bio, trodde jag. Bra initiativ av My säger jag bara men oj vad jag längtade efter Julia. Aldrig har en film varit så lång! :-) Vid filmens slut gjordes även ett telefonsamtal från min sida och ja lillan har det bara fint fick jag även då till svar av D. Inte hjälpte det mig. Herregud, lillan kanske får men för livet?!
Efter att ha lämnat av My hemma hos sig och sagt nej jag kan inte stanna 2 min och kika på er nya lägenhet, får bli en annan gång för jag saknar mitt barn, for jag hem i ilfart. Väl hemma möter jag en ledsen liten varelse som är så hungrig så och en lugn pappa D som står i full färd med att ha gjort allt som stod i hans makt att tillfredställa lilla Julia. Kramar, skumpande, sång, dans, uppvärmd bröstmjölk i flaska. Nej, det var en mamma med fyllda mjölkbröst som gällde och inget annat.
Jag ska aldrig lämna lillan igen! Inte förrän hon är en sisådär femton arton år tror jag. Dock vill jag återigen tacka My för en bra dag för även om ångesten fanns i min kropp och själ så var den hanterbar och jag fick se en rolig film och ha en go stund som Malin och inte mamma.
En bild på vackraste av dom alla i mormors fina kofta.
Kommentarer
Trackback
