mareldsbarn

I förkylningstider som dessa har även lilla Julia drabbats och med tanke på hennes inskolning som har pågått bland andra barn är det ju inte konstigt att också hon åker på en släng. Helgen har med andra ord spenderats i vilans tecken för Julia och mamma. Inte för pappa för han har tyvärr fått slita och jobba. Mycket mys och mycket lek för hela slanten!


Att leka med duplo fungerar galant när man är sjuk.





Färskpressad apelsinjuice och teletubbies är nog Julias bästa medicin.

Idag är det Julias sjätte dag på inskolningen. Idag är det andra gången skruttan äter lunch på förskolan och första gången som hon skall vara med på vilan. Idag är det första dagen som Julias mamma tycker att det här med förskola är helt idiotiskt. Nu har Julia varit borta alldeles för länge och det är inte alls något roligt att vakna på morgonen, göra sig redo för dagis och gå och lämna bort sitt barn. Idag är det första gången som fem timmar utan Julia känns förjävligt! Just nu vill jag bara rusa in på förskolan, hämta min älskade unge och krama om henne länge länge, visa all min kärlek och lova henne att hon aldrig aldrig mer behöver gå tillbaka. Nu förstår ju även jag att så får det inte gå till så därför sitter jag här, trummar med fingrarna, tittar på klockan och önskar att den kan bli 14.00 så mamma och pappa får traska in och hämta hem vår ljuvliga unge. 42 min kvar.... Nedräkning pågår!

...att börja på dagis.

Så här såg Julia ut igår när hon väl kom hem och det var dags för lunch. Hemmagjorda köttbullar, potatis och mormor Sivs hemmagjorda lingonsylt serverades. Jättegott tyckte Julia men det var lite för mycket av John Blund som knackade på vid detta tillfälle.

En trött Julia kämpade och kämpade innan sömnen tog över helt och hon slutligen däckade av i sin stol.














För en gångs skull gick det att fota Julia utan att hon reagerade på kameran. Linslus som hon annars är.

Idag har det hänt mycket. Julia, vår älskade kärlek, valde att göra morgon klockan 08 och efter lite frukost samt påklädning så begav vi oss till förskolan. Dagens schema på förskolan bestod av fruktkalas för en pojke som fyllde 4 år idag samt premiärlunch för Julia. Eftersom Julia just nu har fullt sjå med allt som är nytt på förskolan och inte får någon tid över att bry sig om sin mamma så gick överlämningen väldigt smärtfritt. Jag förstår däremot varför Julia trivs så bra. Vår lilla duracellkanin älskar att vara i centrum och det är just det hon får vara på förskolan just nu då hon är en ny, intressant människa för de andra barnen. Flickorna på Julias avdelning som är i 3-4 års åldern praktiskt taget älskar Julia. Så fort lillskruttan stapplar in på avdelningen så svärmar de runt henne. Julia står upp i mitt av ringen och bara ler. Barnen klappar henne på kinden, känner på hennes tofs i håret och kramar om henne. -åh hon är så liten och fin, säger de hela tiden. Julia njuter. Vänta bara tills Julia inte längre är ny och intressant, då kanske hon bara blir en jobbig 1-åring som inte förstår :-)

Fisk, potatis och ärtor serverades till lunch. Fisken spottade Julia bestämt ut men potatisarna och ärtorna åt hon tydligen upp. Dessa skall ha smakat bra för tydligen hade Julia mmmm;at så mycket att fröknarna skrattat, fick jag höra.

Då jag skulle hämta Julia möttes jag upp av dessa söta 4-åringar som med förtjusning berättade att Julia nu kan gå! Förra veckan då pappa Daniel och Julia var på förskolan var det en flicka som frågade om Julia gick. -Ja, hon kan gå några steg, svarade pappa Daniel och ställde Julia upp. Julia stod stilla och spanade in allt spännande runt omkring. -Men gå då!, hade flickan sagt. En annan flicka har berättat för mig att Julia inte kan prata men hon är söt ändå. Ja det är många tankar och funderinga som rör sig i deras huvud :-)

Poletten föll dock ned efter att Julia kommit hem och fått sova en stund. Ända sedan hon vaknade efter vilan fram till läggdags har hon gått, gått och återigen gått. Det är kanske att jag ska kalla det för springa för damen har alltid av någon anledning haft bråttom och att gå långsamt är inget att föredra. Så fort benen och balansen inte bär henne längre och hon faller ned på rumpan med en duns så är det snabbt upp på fötterna igen. Hela ansiktet skiner på henne och jag tittar på henne med glädje när hon stapplar omkring. Nu har hon återigen fått upp ögonen på något nytt som är roligt. Några krypsteg har jag inte sett röken av idag.

För en mamma och pappa är detta så stort och måste givetvis delas med till er och då inte bara med en bild och inte heller endast med två utan med mängder! Håret står åt alla håll då dagens fina frisering i form av en tofs har fallit ur men vad gör det? Lika glad ändå!

Imorgon är det måndag. Då skall Julia gå till sin förskola för 4:e dagen. Hon trivs väldigt bra tillsammans med sin fröken, Veronika. Några av de övriga barnen har hon hunnit med att träffa och även dom var helt okej att leka tillsammans med, tyckte nog Julia, medan pappa Daniel läste metro i rummet bredvid. Det är full fart när vi anländer till förskolan. Julia hinner inte få av sig varken skor eller jacka förrän hon är inne i lekrummet och tittar sig nyfiket omkring. Julia har lekt med bondgården och alla dess djur, pussat på dockor, smakat på alla plastfrukter, degat med grön trolldeg fast allra helst vill hon vara ute med de stora barnen som är på gården medan Julia varit inomhus de första dagarna. Julia står gärna och kikar ut genom balkingdörrens glasfönster med förtjusning när de stora barnen cyklar runt på gården.




Julia innan hon och pappa skulle traska till förskolan i fredags

Kärt barn har många namn sägs det. Vår skruttis, duracellkanin, virvelvind, tös, prinsessa, lillan, fisungen har gått och blivit stor, ja större. Ja hela 1 år faktiskt! Tiden har sprungit iväg och nu är har den stora dagen kommit ikapp oss och även passerat.

Julia firade sin dag tillsammans med de nära och kära som bodde på sådant avstånd att de kunde passera, kika in, kramas, leka och äta lite tårta tillsammans med oss.

Första kalaset gick av stapeln redan på förmiddagen med Julias farmor och farfar samt Julias pappas mormor.



Att tösen kom underfund med vem paketen var till och hur de skulle öppnas var utan tvekan inga problem.



Det kom mängder med fina och finurliga presenter till Julia under dagen.



Detta är en av allt det fina som Julia fick av sin farmor och farfar.



1:a födelsedagstårtan som är gjord av Julias mamma som i sin tur tänkte alldeles för mycket på hur viktigt det är med lite socker till små barn att tårtan i slutändan blev alldeles för trist och torr.



Dags för kalas nr 2. Papporna inleder dock barnkalaset med att fokusera på ballongknytning i form av figurer.



Julias pappa tog tag i "tårtkrisen" och slängde ihop en fantastisk tårta till kalas nr 2. (Nästa år är det Julias pappa
som får äran att ta hand om tårtan). Julia, hon undrar minsann varför alla pratar så på kalaset.



Suck. -Det var ett jäkla tjöt, tyckte hon. Ser ingen att tårtan äntligen har landat på bordet?



Äntligen får världens bästa unge blåsa ut ljus nr 2 men nu tillsammans med pappa.



Mmmm, så gott. Den var värd att vänta på.



Lekdags!



Ännu mera lek.



Alvine fann den vackra speldosan som Julia fick i present av Alfred.



Alvine och Julia fikar.



Alvine bjuder Julia på sina russin som hon fick i "lekpåsen" av Julia innan hemgång.

Tillsammans med Julias pappa for vår tös till råön för ett par dagar. Fotona är så otroligt vackra så jag bara måste visa er trots att resan gick av stapeln för flera veckor sedan.


Julia klappar händerna med farmor. Mot Råön!



En mycket spännande och rolig leksak som har underhållit den här trollungen en hel del på landet i år.



Att plocka i och ur träbitar ur hinken var väldigt spännande, tyckte Julia.



Vår egna lilla linslus!



En fika nere vid sjöboden med farmor och farfar är inte helt fel det.



Julia myser i pappas knä.



Julia har kommit på en rolig fotlek tillsammans med sin farfar innan det var dags för sängen.



Mmm, det är alldeles alldeles underbart att vara ute på landet.



En tripp nere vid vattnet med farmor och farfar. Julia klappar händerna med farmor.



Dags för hemgång.