mareldsbarn

Vår lilla söta fröken fräken har fått nys på det vackra med naturen och det sköna med att vistas ute. Utomhus trivs Julia som bäst. Det trillar krokodiltårar nedför de fina äpplekinderna varje gång vi måste gå in. Julia springer gärna till hallen och hämtar sina skor, tar ned sin jacka från kroken och plockar fram mössan ur byrålådan. Hon vet precis var hennes saker finns. Efter många prövningar hamnar nu höger fot i höger sko och Julia spänner åt kardborrbandet över vristen på skon. Mössan kommer ibland på sne men efter några försök så sitter den där den ska -den värmer både öron och huvud. Jackan är svår så den får mamma och pappa hjälpa till med. Nu är Julia färdig för nästa utgång. Vi som precis kom in i värmen. Kylan är inget som hindrar Julia. Inte än så länge i varje fall. På förskolan berättar personalen att Julia springer och hämtar sina skor, letar reda på en fröken, sätter sig nedanför henne och sätter på sig skorna, drar fröken i armen och visar att hon vill gå ut. Julia kan få vistas upp till 4-5 gånger ute en vanlig dag men inte ens det räcker tydligen för att stilla hennes behov. Söta fröken fräken.






Ibland fastnar Julia framför tv:n, då med jackan i högsta hugg. Gäller att vara beredd ifall någon närmar sig hallen. Då skyndar sig Julia dit och visar att hon ska minsann med ut.



Jacka och skor är framme. Mössan är på. Skorna är nästa steg.



Det må se lite bökigt ut men oj så duktig hon är som löser det hela alldeles själv.



Så här arg blir Julia när klockan närmar sig sovdags och mamma eller pappa säger att vi inte ska gå ut.