mareldsbarn

Familjen är åter tillbaka på västkusten. Borta bra men hemma bäst. En summering av Sthlmvistelsen samt bildupplägg kommer vid ett senare tillfälle. Nu till dagens aktivitet som har bestått av skogsmullevandring på Vättlefjäll. Vi fick under vår vandring uppleva sol, blå himmel, regn, mörk himmel och lite snöblandat hagel. Vi såg tomtar, trollskog, klippor, en och annan liten tjärn. Pappa Daniel fick visa sin styrka samt smidighet med vagnen uppför klippor och nedför branta backar. Ett litet stopp vid en så kallad utsiktsplats gjordes för att förtära lite mellanmål. Det var trevligt och mycket roligt. En tur som bör göras om och framförallt på Vättlefjäll då jag själv inte hann uppfatta den tjusning med platsen som så många säger att platsen sig har.


Japp, tomtar fanns där.


Mysigt men märklig känsla när det är just vintern man vill skaka av sig, insupa frisk vårluft och leta påskris. Ja då dyker en tomte upp mitt ibland oss.



Alla tre.



- Tittut, Julia!


Pappas axlar rockar. Det finns inget bättre ord. Julia bara älskar det.


Mamma pysslar om och ser till att lillskruttan har det bra i sin vagn...


...medan pappa kämpar upp för stock och sten...


...och kämpar...och kämpar...


Dags för fika vid utsiktsplatsen.



Dagen avslutade vi på Ica maxi.

Vill berätta att vår underbara lilla tös har fått sin allra första lilla tand! I natt tog den fart och sprack upp så vackert prydd likt en isbergstopp i nedre käken på Julia. Nu har både mor och far fått svar på denna envisa snuva, febertopparna, matvägran och gnälligheten i vår annars så glada tös! Det var ju en tand på gång så klart! Mitt upp i den svindlande glädjen valde Julia också att visa de rätta kryptagen och även avsluta sitt uppträdande med att sätta sig själv upp på golvet. Nog för att hon har farit och flängt som tusan på golvet bra länge nu och även suttit stadigt upp men hon har dock aldrig använt sig av den ordentliga kryptekniken och aldrig själv satt sig upp utan hjälp. Varför lära sig något nytt som gör att det tar längre tid att ta sig fram när man redan kan åla i turbofart?, undrar nog Julia.


Vår vackra älskade unge!

Puss från mamma och pappa!

Alla behöver vi c-vitaminer och framför allt i dessa tider. Julia äter numera melon, päron, apelsin, blåbär och banan under sina fruktstunder.


Mmm, säger Julias mamma. Mmm, säger Julia :-)



-Kan själv, menar Julia.


Vår lilla linslus har kommit på det här med kameror. När en kamera tas fram börjar lilla hjärtat att skratta och le.







Numera är det skoj att sitta på pappas axlar. Julias farmor och farfar har varit barnvakt åt Julia ett par gånger de sista veckorna. Vi är otroligt tacksamma att dom finns och kan hjälpa oss. Häromdagen kom Julias farfar förbi. Julia som först var så arg och ledsen för att hennes mamma som satt och kissade vägrade ha henne i sitt knä samtidigt, sken upp som en sol och blev så glad när hon såg farfar. Att sitta på farfars axlar var också en hit! Julia hoppade runt och log med hela ansiktet. Klockan 20.30 orkade hon inte hålla upp sina ögon längre. Välling och säng stod då på almanackan. Vilken toppenkväll det blev med farfar!

Förutom fikorna hos lilla Alvine med sin mamma Lotta och även hos lilla Tilda med sin mamma Fian så har även Lille Alfred med föräldrar varit på middag hos oss.