John Blund kommer på besök
I mammas famn. En liten bestämd dam det här! Även i sömnen.
Vem är den ansvarige?
Ibland finns svaren för nära. Jag erkänner. Det är ju jag som sitter på både dubbelhakan och kinderna! :-)
Men vem har stumpan ärvt sin festliga frisyr och sin lilla klara haka från?
Racerbajs och mys. Vilken morgon!
En toppenmorgon har vi ändå haft. Riktigt god mysmorgon med mycket skratt och gos och bajsblöjor såklart :-)
Vad roligt det är att prata med mamma och kameran. Jag bara ler.
Men oj vad händer? Ooops! Nu börjar det trycka på här.
Nä nu måste jag koncentrera mig. Ja det kan se ut som att jag är på väg att nysa men icke. Här görs annat.
Så där ja! Det var riktigt skönt!
Hmm, vad är det som känns nu då?
Är det bajsdags igen tro? Måste stanna upp och fundera.
Hihi nä nu var det falskt alarm. Skönt var det också!
söndagsgöra!
Trötta som vi är efter en toppenhelg stupar vi nu i säng.
God natt!
Och för er som undrar. Vinet var mycket godare i goda vänners lag :-) Nu är jag bra nöjd länge länge.
Besviken
Ja det är precis vad jag blev nu. Jag har längtat såååå efter ett glas vin under graviditeten. Idag tog jag beslutet att äntligen efter 10 månader utan alkohol förtära ett glas rött. Jag var laddad. Daniel lallade runt med lillan och jag slog mig ned i soffan med mitt vinglas i handen. Mmmm. NOT! Huvva vad äckligt det var! Vilken stark smak! Vilken alkoholsmak! Blä säger jag bara. Jag blir både snopen och besviken! Vin som är så gott. Nu har det gått snart 4 timmar och mitt halva vinglas står fortfarande på soffbordet. Det tar aldrig slut men som tur är har jag nu bjudit mig in hos balkongMarie och skall strax bege mig till henne med resten av vinflaskan. Kanske mitt halva vinglas smakar godare i sällskap :-)
Lördagslattjo!
Just nu i skrivande stund ligger lillan och leker med sina aktivitetsskallror. Det är superkul tycker hon! Hon jollrar och ler för fullt! Den gula krabban är från Julias mormor och den gröna grodan på foten har Julia fått av Rob och Malin. Den fina bjällerskallran har Julia fått av Alvine. Den får också vara med i leken emellanåt uppskattas mycket av Julia.
Det var inte lätt att fota en glad Julia som viftade med både ben och armar. Och nej damen har inte börjat med häng på varken byxor eller strumpor. Bara en liten dam i alldeles för stora kläder!
Sångkurs kanske?
Men sen då?
Sen stod man där med en underbar liten parvel på armen, mjölkfyllda bröst, blöjor i högar, bajspyjamaser, magont, salvor ja you name it. Vart tog dom kurserna vägen? Vart tog kursen vägen där man får veta hur man ska göra när lillan får ont i magen? Kursen där man får veta att det faktiskt är helt normalt och okej om barnets bajs blir grönt istället för senapsgult emellanåt? Hur klipper man naglarna på de små? Hur ofta bör de bada? Använder bebisar shampoo? När vet man om de verkligen har ätit klart då man ammar? Hur klär man de små i höst/vinter när man är ute och går med barnvagnen? Ja frågorna var en gång i tiden många och vi har nu lyckats få svar på det mesta men visst har vi saknat information kring sådant. Eller är det bara i vårt område i Göteborg som det finns en avsaknad av detta? Hade det funnits lika många kurser om hur man gör efter graviditeten som det finns kring hur man gör under graviditeten så hade vi varit ena riktiga fenor från början på detta ska jag säga er :-)
Sångkurser då? Ja det är något som både Daniel och jag skulle behöva gå har jag kommit på. Jag talar då om sångkurser för att lära sig att sjunga rätt sångtexter. Herregud, jag har själv gått på förskola som liten och även arbetat på förskola. Jag är omringad av förskollelärare i min hemmiljö och ändå slår det mig att jag inte ens kan sjunga hela "Ekorrn satt i granen". Ja vad gjorde han när han fick syn på barnen? Bä bä vita lamm då. Det är väl ändå en bland de enklaste barnsånger som finns? Nähä då inte den heller kunde Malin. Suck.
Daniel då? Nej han har inte gått på förskola och inte heller arbetat med barn. Däremot har han lyssnat på en barnskiva vi har hemma som går runt runt för Julia. Tacka vet jag barnskivor! Då blir sångerna rätt och Julia får inte men för livet :-) Daniel är bra på att snappa upp saker men när han går runt och sjunger min tand är lös, min tand är lös, min tand är lös, min tand är lös och ingenting annat medan han bär runt på lillan så förstår jag att även han saknar vissa bitar :-)
Nej vi måste helt enkelt skärpa till oss. När jag kommer på mig själv med att sjunga "Tjofaderittan lambo" (för er som inte vet så är det en snapsvisa) och hör Daniel sjunga på TVreklamjinglar då blir jag orolig. Tur att lillan bara är 4 veckor. Vi har med andra ord tid på oss att lära oss dessa sånger så från och med nu ska här övas på Smörgatan!
Surpuppa!
Observera rynkan i pannan och den blicken går ju inte att missa heller för den delen.
Pyjamasen har Julia fått av Elin och My! Tack snälla ni! Den passar ju perfa! En toppenpresent då det kan gå åt en hel del pyjamaser per natt ibland :-)
Hujedamej sånt barn hon var... :-)
Efter att lillan deltagit i räk- och kräftfrossan igårkväll gjordes ett par tappra försök till att få henne att sova. Stackarn hon var alldeles utmattad. 00.30 däckade damen tillslut i min famn efter att ha varit vaken sedan 14.15 med endast en halvtimmes sömn däremellan. En envis krabat är detta. I samma andetag däckade även två andra i det här huset :-)
Det var inte mycket som fungerade för att Julia skulle få känna ett lugn i sin lilla kropp. Daniel lyckades däremot finna ett knep som verkade gå hem hos stumpan. Ja hon sjöng glatt med ett tag till och med :-)
En gladare pappa kan man kanske önska sig men efter 3 timmars gungande är det svårt att få fram ett leende trots att kameran kom fram :-)
Lillan är däremot nöjd när hon får lyssna på bland annat "klättermusvisan", "Lasse liten" och "du käre lille snickerbo".
Jag skäms. En fruktansvärd dålig bild men den visar ändå hur nyblivna föräldrar kan bli. Man blir knäpp helt enkelt. Lite lite egen tid borde man väl kunne klämma in någonstans i sitt liv och går inte det ja då får man slå två flugor i en smäll. Ta hand om lillan och träna på en och samma gång kan ibland fungera. Hur det kommer sig att lillan förlorade sina hörlurar och dom hamnade på Daniels öron vet jag inte.
OBS! Ni som tror att lillan bär dessa tunga hörlurar själv och även lyssnar på hög volym eller något annat läskigt behöver inte oroa er. Kika i så fall på bilderna igen och lokalisera lillans öron och sedan hörlurarna ;-) Pappa Daniel har tänkt på allt.
Trots att lillan var ett sånt barn så är hon ändå vårt älskade underbaraste barn! Ja, jag kan säga det nu för nu sover hon. Hihi
Hipp Hipp Hurra!
Idag när busan blev ammad sa jag spontant till Daniel; Shit, vad hon växer fort! Hon är nästan 1 meter nu!
Helt ärligt, om hon växer i den här takten så kommer jag aldrig att hänga med. Nu förstår jag vad folk menar när de säger att tiden går så fort i början och att man skall njuta. Ja vissa stunder har jag knappt förstått att hon har kommit till världen. Hur ska jag då förstå att hon redan nu är 1 månad?
Nåväl. Detta var ju något att fira så Julias mamma och pappa har idag inhandlat färska räkor och färska kräftor och mumsat på. Lilla Julia ville absolut inte sova utan helst vara med. Självklart kunde vi ju inte låta födelsedagsbarnet missa detta så med lite vaggande och sjungande varvades hon i våra famnar.
Dock är kl snart 23.40 och hon har inte somnat ännu. Nu vill mamma o pappa faktiskt sova.
Lillsnuttan har börjat ta nappen!
Ibland är det bra att ha en mormor som har jobbat på förskola tycker Julia! Hon kan ju sånt här. Efter ett försök med en van mormorhand så vips så satt nappen där den skulle på hjärtat! Här kommer bildbevis! 
Japp, där satt den allt. Varenda gång :-)
Vi gjorde Stockholm utan karta och kompass för Daniel var ju med!
Hem kom vi tillslut i varje fall tack vara tunnelbanan och 610:an.
Givetvis behövde lillan få påfyllning innan Daniel och jag fick äta gott.
Att få rapa hos pappa efter maten är aldrig fel.
Stockholm i mitt hjärta...
Japp! Äntligen fick lilla Julia träffa sin mormor, morfar igen och morbröder och ja hela fadderullan till Stockholmssläkten för första gången! Med tanke på Julias gammelmormors 70-års kalas som gick av stapeln på söndagen så var det verkligen hela fadderullan hon fick träffa. Lite komiskt.
Resan upp gick finfint! Det tog nog sammanlagt 7 timmar med några stopp på vägen som faktiskt inte alltid berodde på Julia när jag tänker efter. Ja först skulle Daniel ha juice till sin frukostmacka som skulle förtäras i bilen sen var det dags för tidningsjakt på ett par bensinmackar. Tredje stoppet var väl matintag för vuxna, fjärde stoppet var amning av Julia och lite "lek och rörelse" med en alltför länge stillasittande liten Julia. Femte stoppet gjordes i och för sig även här för Julia då det var ett blöjbyte som behövdes bocka av men sedan gjordes sjätte och även sjunde stoppet för Daniel då han behövde slå en sjua och också köpa lite godis. Puh, slutligen var det bara ett stopp kvar och det skedde några meter från målet, på en statoilmack då både bil och en Julia behövdes fylla på med bränsle. Julia skötte sig exemplariskt. Sov, sov och sov. Ja förutom alla dess stopp då bilen saktar in och livet inte är alltför ljuvligt enligt henne men med bilen i full fart och musiken sjungandes i våra öron är livet på topp tycker vår unga dam.
Så här gott sover man medan mazdan rullar på stora vägarna mot Sthlm och Radio Bandit finns i högtalarna!
Ja och så här arg blir man direkt när kmvisaren visar under 40 km/h....bilen stannar och radion slås av.
Winnerbäck rockar. 1-0 till den mannen!
Med lillan på axeln dansandes i mörkret till Winnerbäcks toner faller hon till ro och landar i djup sömn. Tryggt och kärt! Me like!
BVCbesök
Längd 54.5 cm
Vikt 4060 gram
Hurra! hurra! hurra!
Duktig tjej!
En ny EK har kommit till världen
Julia Annie Elisabeth EK
Underligt känns det dock när det kommer hem brev i brevlådan där det står hennes namn på. Inte negativt alls men känslan är ju helt klart lite skum. Ovant! Som D sa då vi kikade på försäkringspapprerna som stod i hennes namn;
Konstigt det känns. Som om vi har skapat henne alldeles själva. Och det har vi ju i och för sig. En människa.
Hon har även fått sina fyra sista siffror i sitt personnummer. Hon existerar. Alltså finns hon. Coolt. En ny EK har kommit. Eller ja kommit och kommit. Det var ett jävla jobb i nio månader ska ni veta :-) Hon kom ju inte bara så där hipp som happ liksom.
Vill ni se världens coolaste 08:a?
Yeah
Premiär a la Råön!
Lillan åker båt för första gången! Det gillade hon allt. Somnade som en stock på två röda. Allt som rör sig, låter och skumpar är bäst att sova till!
Man blir hungrig av att vara på havet.
Julia har fått en kompis!
Vårt barn behöver inga leksaker. En tvättmaskin som är i rullning räcker gott och väl. Lillan har en vild konversation med trumman som snurrar och låter. Oj vad hon pratar och flaxar med armar och ben. Undra vad dom kommer fram till, tvättmaskinen och Julia :-)
Separationsångest
Dagen med My avslutades på eftermiddagen med ett biobesök för vår del. Ja för min och My´s del. Lillan fick glatt stanna hemma med pappsen. Nymatad sov hon så sött när vi lämnde hemmet. "Patrik 1.5" var filmen som vi skulle njuta av. Bilen tog oss in till biografen "Bergakungen" och med en "MER" i handen stapplade vi in i salongen och bänkade oss på 5:e raden. Filmen skapade både skratt och tårar, i varje fall hos känslosamma jag. Efter att ha fyrat av två sms under bions gång fick jag bekräftat av D att lillan hade det bra. Jag som saknat att få komma ut lite. Ja det är sant. Lillan var nu knappt 3 v och är helt underbar men ändå saknade jag lite frihet. Ni som känner mig vet ju hur mycket myror i brallan jag i vanliga fall kan ha.
Det skulle ju vara underbart att få glida iväg på bio, trodde jag. Bra initiativ av My säger jag bara men oj vad jag längtade efter Julia. Aldrig har en film varit så lång! :-) Vid filmens slut gjordes även ett telefonsamtal från min sida och ja lillan har det bara fint fick jag även då till svar av D. Inte hjälpte det mig. Herregud, lillan kanske får men för livet?!
Efter att ha lämnat av My hemma hos sig och sagt nej jag kan inte stanna 2 min och kika på er nya lägenhet, får bli en annan gång för jag saknar mitt barn, for jag hem i ilfart. Väl hemma möter jag en ledsen liten varelse som är så hungrig så och en lugn pappa D som står i full färd med att ha gjort allt som stod i hans makt att tillfredställa lilla Julia. Kramar, skumpande, sång, dans, uppvärmd bröstmjölk i flaska. Nej, det var en mamma med fyllda mjölkbröst som gällde och inget annat.
Jag ska aldrig lämna lillan igen! Inte förrän hon är en sisådär femton arton år tror jag. Dock vill jag återigen tacka My för en bra dag för även om ångesten fanns i min kropp och själ så var den hanterbar och jag fick se en rolig film och ha en go stund som Malin och inte mamma.
En bild på vackraste av dom alla i mormors fina kofta.
Mormors rop från Stockholm
Självporträtt. Julia 2½ v.
Fundersamma Julia
Allvarsamma Julia
Vackra Julia
Over and out
Baddags!
Idag är Julia 3 v och har tagit sig igenom 3 bad. Första badet hemma var nog ingen hit för lilla Julia. Jag tror t.o.m. att vi slog rekord i att bada snabbt!
Lillan skrek i högan sky. Det värkte så i hjärtat på oss. Ett ordentligt snabbdopp blidde det och inget mer.
Andra badet blev däremot en skillnad för stumpan. Vi plockade bort "stället", fyllde på lite varmare vatten, gav mer närhet och vips så såg lillan ut så här;
Mmm så harmoniskt! Oh så hon njuter.
Jag nämnde i ett tidigare inlägg om en viss fotografering som skedde efter just detta harmoniska bad som blev så lyckat. Med lillan i famnen för torkning var livet återigen jobbigt. Stackarn, hon frös så men D skulle envist fotografera.
Oh så arg hon var lillstumpan.
Min monolog till D under pågående situation.
M: Måste du fota när hon är så arg?
M: Men åh se så harmonisk och lugn hon blev! .... Men gisses hon kissar ju för sjutton! Shit! Sluta fota och hjälp mig då!
BILDBEVIS;
Japp, lugn som en filbunke njuter hon nu i soffan medan hon kissar ner mig och även soffan. Nytt bad, ny handduk, rengöring av soffa, dusch för mig DÄREFTER kunde vi börja klä på lilla hjärtat. Detta är tydligen livet som småbarnsförälder.
Septemberdagens bloggande är hårt
Endast Daniel är vaken...
BVC
Till slut satte vi fart mot BVC. Efter 30 min promenad, mamma var lagom svettig då kondition är någon som numera helt saknas, var vi äntligen på plats. Lillan hade gått upp 200 gram på 1 v. 3810 fina gram väger hon nu! Mycket beröm av BVCtanten fick vi då hon menade på att Julia är väldigt stark i sin nacke för att vara så liten. Hon sa det förra gången vi var där också men det gör inget för hon kan aldrig ge lillstumpan för mycket beröm. Hon får gärna säga det nästa gång vi kommer också :-) Vad som även var kul att höra var hur pass med Julia är och vaken hon är kring saker som händer runtomkring henne. Duktig busa!
Vilken energi hon har, utbrister BVCtanten plötsligt! Vem av er har hon ärvt den av? Frågade hon nyfiket.
Daniel satt bredvid mig och fyrade i samma andetag av en jättegäsp och svarade; Ja inte är det mig i varje fall.
Så då vet vi. Utseendet brås hon på sin fader och sin härliga energi har hon alltså efter sin moder. Det blir en finfin kombination det!
Det får bara inte hända! Det skulle aldrig hända! Nu hände det... Ja nästan i varje fall.
Under min tid som höggravid, innan Julia kom till världen, drömde jag några gånger att hon faktiskt redan fanns hos oss. Jag drömde att hon låg och sov i sovrummet och att jag glömde bort att jag hade barn. Ja Marie ringde i min mobil och jag gick över till henne för att ta en fika på hennes balkong. Skrämmande och läskigt! Ibland drömde jag även att jag tog bilen ner till maxi och glömde även då bort att jag hade ett barn sovandes i mitt sovrum. Mitt barn. När oron över dessa drömmar och ångesten smög sig inpå mig lugnade D mig med att det aldrig kommer hända. Du kommer aldrig glömma ditt barn, sa han ofta. Tillslut trodde jag ju honom för visst glömmer man normalt sett inte sitt barn?
Idag finns lilla Julia hos oss. Nu ligger hon och sover i vår säng och jag ligger här i soffan framför tv:n. Trött som jag är slözappar jag bland "sex and the city", "skenet bedrar" och "2 and a ½ men". Om en halvtimme slutar D jobbet och beger sig hemåt. Skönt. Livet känns rätt lugnt och behagligt. Plötsligt hörs en nysning! Jag hoppar till! En nysning till! Vet ni vad? Det är lillan som nyser och för några minuter glömmer jag nästan bort att hon finns bland oss! Jag hann till och med tänka ifall det var grannen som nös för i så fall är det nog väääääldigt lyhört här. Fy på mig! Jag borde skämmas!
Nej, om jag hädanefter får för mig att lämna hemmet ska jag titta igenom hela lägenheten först. Det lovar jag! DÅ kan det väl ändå aldrig hända att jag kommer glömma min älskade dotter någonstans. Även om jag inte glömde henne så fasligt länge nu (hon sov ju faktiskt och jag lämnade aldrig hemmet, alltså var hon i trygghet hela tiden) så får jag inte blunda för att det trots allt hände och det får aldrig nånsin hända igen. Nästa gång lillan nyser vet jag i varje fall att det är hon som gör det och inte grannen ;-)
Har inte jag världens coolaste unge eller vad?
Dagens outfit består av bland annat en underbar fin tröja som Julia har fått av Alvine! Tack snälla söta Alvine!
De små invaderar och tar över! Vart bär vi av?
Ja tiden springer iväg! Idag är stumpan redan 2 veckor! För att fira detta tänkte jag att vi borde börja motionera mamma M. Igår var nämligen jag, Julia och D ute på en promenad och efter 30 min insåg jag att detta är något jag verkligen måste göra om. Jag kan inte blunda längre. Puh, jag har verkligen inte kondis allts. Absolut ingen som helst kondis. Nä skärpning på det planet!
Så på fm idag var tanken att en långpromenad skulle gå av stapeln. Julia och jag. D skulle få sova då han idag hoppar på ett arbetspass. Men ville Julia ut och promenera när jag ville tro? Nej så klart inte för den här lilla lilla flickan har nu tagit över makten över oss vuxna i detta hem. Från kl 10 väntade jag och väntade och väntade. Men så här såg det ju då ut hemma hos oss
När kl var 11.45 tyckte jag att det var dags att ta tillbaka makten. Jag krängde ner barnvagnen för vår trappa och sprang upp och hämtade lillan i pyjamasen (!) och la henne i vagnen. Herregud man får väl inte gå ut och gå med barn i pyjamas! Bara jag inte stöter på någon så ska det nog gå bra att promenera i pyjamasen, tänkte jag. Givetvis hinner jag knappt lägga ner ett sovande pyre i vagnen förrän grannen slänger upp dörren. En tanta i 50-års åldern med megastora glasögon och ett lockigt hår på svaj! Typiskt! Vad som var mest typiskt var att vi inte ens hunnit hälsa på denna dam tidigare så givetvis skulle det nu hälsas välkommen till nya hemmet, gratta till bebis, kika på bebis och prata om vilket bedårande lugnt område Kallebäck är osv osv. Efter lite bök med täcket så lyckades jag i varje fall visa upp världens vackraste Julia utan att damen i fråga kunde se att det var en pyjamas nyblivna mamman for runt med sitt barn i. 1 poäng till mig!
Tanken var att promenaden skulle vara i 45 min- 1 timme men efter 30 min var jag utanför vårt hem igen, ringde jag D och bad honom komma ned så jag fick hjälp med vagnen upp. Huvva, så svettigt det var. Jag hatar svett. Jag valde tillslut att gå hem och avbryta min runda just för att jag kände att jag nog luktar svett. Jag är nog lite konstig. Har inte längtat till en dusch så mycket som då på länge ;-) Som sagt, fler promenader får det allt bli! Lillan sov givetvis när vi kom hem och vaknade inte förrän vid 13.30 idag med.
En annan lite rolig sak som hänt sista tiden är damens karaktär som möjligtvis börjar kika fram. Hon börjar visa vem hon är den här tösen! Lite roligt men också oroväckande! :-) Sedan i fredags har det där söta lilla nyfödda skriket förvandlats till jag vet inte vad. Jag finner inga ord. Hon tar i ända ner i tårna när hon ska ta ton. Snabbt som attans fyrar hon av ett illvrål om inte saker sker på hennes villkor. Det ska gå fort och det ska egentligen helst ha skett igår. Grannarna som aldrig haft egna barn kanske tror vi misshandlar henne. Vad vet jag. Undrar just hur den här damen utvecklar sig. Det är nog bara en fas nu kanske och inte hennes riktiga jag. För är det hennes riktiga jag så vill jag nog reklamera henne ;-)
Julias favvoplats!
En gladare mamma kanske man kan önska sig också men är det Dr Phil på tv:n så är det.
Här filosofierar vi och myser för fulla muggar.
John Blund på besök
Ja det är sant hon sover som en stock!
Idag såg det ut så här. Det är nästan så det går att bädda sängen
Pappa gillar att sova bort hela förmiddagen och med pappa eller mamma vid sin sida sover hon som bäst.
Sova eller städa? Inget svårt val längre
En uppdateringa här kommer i varje fall komma idag men en städning vetesjutton!
Amningskossa
Jag borde söka arbete på ARLA. Känner mig som en jäkla amningskossa. ARLA ligger bara runt hörnet i vårt område. Skulle kanske vara en idé då jag bara kan springa ned när brösten börjar rinna till :-)
Lillan äter på bra. Hon suger och smackar och har sig. Jag ammar och ammar och pumpar och pumpar. I natt fick jag bortskämda människa sova 7 timmar i streck! Somnade vid 00.00 och vaknade inte förrän kl 06.45 och då var det inte pga Julia utan för att brösten stod rätt ut som två stora basketbollar. Dom var kanonfyllda och behövdes tömmas. Trött och sömndrucken dom jag ändock var stapplade jag upp ur sängen och slog mig ned i soffan med handpumpen. Perfekt lån av fröken Lotta!
I natt vid 01 hade lilltjejen vaknat. D, underbara människa, klev upp och gav henne flaska. De hade somnat i soffan till kl 03 då D vaknade av nackspärr. Inte konstigt att jag sov som en stock då jag hade fått sängen för mig själv under den här tiden. Dessa sömntimmar gjorde allt den här dagen! Julia själv vaknade till först vid halv åtta och då var det dags för mat. Sicken tjej!
Hon är världens snällaste! Jag går bara och väntar på när kriser ska dyka upp :-)
Efter att ha låtit stumpan tutta lite vid 11 for vi till Nordstan. D, jag och lillan. Där snurrade vi runt bland galna människor, trånga rulltrappor och nya jakter på var alla hissarna fanns. Efter ett par timmar gav vi upp besvikna. Inget av vad vi sökte fann vi. Utflykten gick vidare till Allum (ett annat innershoppingcentrum) där vi fann lyckan vi sökte. Snabbt som attan for vi in och ut och lillan sov återigen som en stock. Att åka bil är bland det bästa hon vet. Spelar ingen roll vilket humör hon är på innan bilen startar. När motorn väl är igång då slocknar hennes ögon som en ridå faller ned på beställning. Gullunge!
D jobbar natten. Imorgon jobbar han kvällen. Första passen jag är själv. Förra gången han jobbade var kära mor o far här och det gick finis. Jag tvivlar inte på denna period heller. Vad jag måste lära mig är dock att sova när lillan sover. Man vill lätt dammsuga, fixa disken, plocka undan saker, surfa, prata i telefon, hänga tvätten. Ja sånt man inte vill göra när stumpan är vaken. Det jobbiga är att tillslut blir man aptrött och så ska man försöka sova ja DÅ vaknar Julia! Det slår aldrig fel! Nej, den här gången ska jag sova när lillan sover. Nu sover hon så det innebär alltså sömn för mig! Tjohej!
Godnatt folket!
Jag har inte slutat blogga men....
I varje fall har jag suttit här ikväll och funderat. Jag lägger förlossningsberättelsen på is för en kort tid och uppdaterar om andra roliga saker så länge som annars går förbi oss med tiden.
I går var första besöker hos BVC. Min största oro var inte om lillan hade gått upp i vikt eller inte ( ja min uppfattning är att det är en sådan oro mödrar skall ha tydligen). Nej jag var mer orolig över om vi skulle få en sån där aptråkig BVCtant. Ni vet sån som lever kvar på typ 50-talet och förespråkar allt vad gammalmodigheter innebär. Huvva. Mina värsta farhågor besannades dock inte. En toppengo halvrund kvinna i runt 40-års åldern kom glatt emot oss och tog emot både mig, Daniel och lilla Julia med öppna armar. Vad glad jag blev! Att Julia hade gått upp 200 gram på 4 dagar gjorde ju inte saken sämre ;-) Underbara lilla tösen så som hon äter så var jag inte förvånad. Den här damen äter nämligen varje måltid som om den vore hennes sista. Något bordsskick har hon inte heller. Kanske man inte kan begära på en 8 dagars bebis men några krav borde man väl kunna sätta? Uppfostran börjar väl här och nu inte sant? Det både glufsas och smackas. Mjölken rinner runt munnen på henne ned på min mage. Hon äter så snabbt så hon sätter mjölken i fel strupe, får andnöd, stannar upp, hämtar andan och fortsätter. Inte lär hon sig inte. Resultatet blir att damen i fråga ligger över min eller D´s axel för rapning med en ordentlig hicka som gör att hon nästan hoppar upp och petar gud i rumpen! Ändock är hon världens goaste lilla skitunge som man aldrig kan sluta titta på!
