mareldsbarn

Det blev en veckas Stockholmsvistelse i mitten på februari. En hel vecka för både Julia med mamma bland nära och kära. Alldeles underbart, tänkte vi innan vi for upp. Dock slutade...eller ja rättare sagt började veckan med att Julia blev sjuk. Julia startade dag två med att på förmiddagen plötsligt överraska oss genom att kräkas ned morfars baksäte där hon då satt i bilen. Resten utav veckan hade Julia en a-la-kräkas-en-gång-om-dan-sjukan. Tack gode gud att mormor och morfar har en tvättmaskin i sitt hem. Jag ljuger inte när jag skriver att mormor började första kräktvättmaskinen med ett nyöppnad tvättmedelspaket och avslutade Julias sista kräktvättsmaskin med att återigen öppna en ny förpackning. Ni må tro vad tvättmaskinen gick varm. Ja för att inte tala om vilken fart det blev på Julias mamma, Julias mormor och till och med Julias morfar när det väl sattes igång. Vilket teamwork vi var. Det där hade minsann mormor och morfar gjort förut det syntes men för Julias mamma var det premiär då Julia faktiskt hållit sig undan kräksjukor under sina 18 månader.

Julia hann i varje fall prova mormors hembakade semlor som serverades på fettisdagen innan hon blev sjuk. Hon hann också inviga den fina stolen mormor och morfar köpt till henne som hon sitter så fint på vid matbordet. Även att leka lite med sin morbror Magnus lyckades hon med innan bacillmonstrena attackerade hennes lilla kropp.

Stockholmsveckan gick med andra ord i kräksjuketecknet för hela slanten men nu är vi hemma i Göteborg och Julia lyckades kräkas för sista gången uppe i Sthlm innan vi for hem så nu är vi friska. Snön har medan vi varit borta hunnit täcka många fler delar av goa Göteborg än vad den vanligtvis brukar göra. Det är otroligt vackert. Trots det vackra är vi mer trötta än pigga på den nu så ingen blev gladare än vi när vi häromdagen såg solen titta fram och upptäckte att vi plötsligt kunde skrapa tåspetsen av skon mot marken för att skåda både grus och asfalt. Det finns hopp om en vacker vår ändå trots allt.



Julias specialgjorda minisemla som mormor bakat.



Under grädden fanns där lite sylt. Supergott tyckte Julia och praktiskt taget sög ut all sylt.



Frukost på sin fina stol med en liten Tindrahund nosandes under sig. Det KAN ju faktiskt vara så att någonting faller ned och Tindra står gärna på sin vakt för att få lyxen att smaka då.



En söndagsfrukost som serveras kl 05.30 tillsammans med både mor och far ja den serveras då i vardagsrummet på grund av slöhet. Julia är glad av att få sitta på sin egna stol vid det lilla bordet. Frukosten har hon för övrigt valt själv -ägg och apelsinklyftor. Det blev faktiskt en smörgås därefter också så så fattigt var det inte dock möjligen en annorlunda kombination.



En dag utomhus där Julia upptäckte hur gott det var att hänga och vila över snövallen som redan hunnit tappa sin höga rygg orsakat av solen.






Dags att öva lilltjejen till att hitta rätt postlåda så hon kan hämta posten åt pappa :-) Det börjar dock inte så bra...



...men som tur var så var det rätt på 11:e försöket. Det krävs en viss övning med detta inser vi förståss.



Julia smakar på gruset som hon inte har sett på alldeles för länge. Och vi undrar varför ungen är dålig i magen och har kräkts? Ja nu är vi inte förvånade om så sker inom ett par dagar :-) 



Ett besök i källaren hann vi också med och just idag när all is var borta från trapporna så ville Julia ta sig upp för trappan själv precis som hon gjorde i höstas.



Puh, man behöver dock vila lite när man inte är van vid detta hästejobb. Det är inte heller lätt när mössan hänger för långt ned.



På ingång vid ytterdörren i solskenet.