Försäkringar sägs vara bra att ha
Idag begav sig D och jag oss ner på stan och in på ett försäkringsbolag där vi hade en tid bokad hos en kvinna. Barnförsäkringar skulle diskuteras! Tio minuter kanske mötet skulle ta, trodde vi. Efter 50 minuter kom ut från detta rum, svettiga, trötta och totalt oförmögna att tala kändes det som. Tio minuter hade säkert mötet tagit om vi inte hade haft det med denna kvinna.
Försäkringstanten var ju helt galen! Jag tror jag har träffat världens mest pratsamma människa! Hon slår mig i hästlängder, jag svär. Denna kvinna, som satt framför oss med rosa läppstift som täckte mer än hennes läppar, halvdant rosa nagellack, brun-utan-solfläckar på kroppen och armbandssvettband i håret var något speciell. Ja jag lovar, ett sådant där tennisarmband ni vet. Ett sånt hade hon i håret! Nej, man ska inte gå efter utseendet på folk men detta gick ju verkligen inte att missa med tanke på hennes övriga karaktär.
Efter 50 min visste vi nu allt om hennes fyra barn ( ja vi kan namnen på dom alla), barnens fritidsintressen samt deras olyckor som dessa intressen medfört då de utövats. Vi vet vad hennes man heter och även vad mannens bror heter och arbetar med. Vi vet också vad denna kvinna sysslat med innan hon hamnade bakom detta skrivbord på detta bolag och att hennes mor nyligen varit utomlands en längre tid. Hon tjatade hål i huvudet på oss och hela tiden envisades hon med att avbryta sig själv och le med det där jätterosa leendet, titta på min mage och säga; Ååååååååh, så söt mage du har alltså!
Ja vad säger man? SUCK!
Hon sa även flera gånger; "Jag är så imponerad att ni tog er hit nu när du har gått över tiden. Det är inte många som orkar med det i slutet på en graviditet". Åh vad jag tänkte hela tiden; "Men skynda på då så det inte behöver ta så lång tid och vi kommer härifrån då".
Jag vågade knappt titta på D. Jag hade säkert inte kunnat hålla mig för skratt om jag hade fått se hans blick. Det var bara att härda ut. Tillslut kom vi ju ut! Något klokare, något tröttare men även något mer roligt att skratta åt! På ett sätt förgyllde hon dagen så här i efterhand. Men bara i efterhand. Inte då när vi var där.
Förövrigt var det trots allt ett bra möte. När man nu lite senare har fått gallra bort hennes familj och plocka fram faktabiten som vi faktiskt kom dit för. Nu vet jag i varje fall vad vårt barn ska ha för försäkring och framför allt blev jag själv försäkrad! Jisses, jag har varit oförsäkrad! Vad dumt det kändes att sitta där och tro att D betalat en försäkring på mig. Haha. Nä det hade han ju inte. Inte mamma heller! (Jag var tvungen att ringa och fråga henne). Ingen har tänkt på att försäkra mig! Och dessa människor ska älska mig, tänkte jag. Är det jag som är bortskämd eller? Aldrig tänkt på sånt ju. Bara tagit förgivet att dom har skött detta. Ja alltid lär man sig något nytt. Idag har jag lärt mig detta.
Försäkringstanten var ju helt galen! Jag tror jag har träffat världens mest pratsamma människa! Hon slår mig i hästlängder, jag svär. Denna kvinna, som satt framför oss med rosa läppstift som täckte mer än hennes läppar, halvdant rosa nagellack, brun-utan-solfläckar på kroppen och armbandssvettband i håret var något speciell. Ja jag lovar, ett sådant där tennisarmband ni vet. Ett sånt hade hon i håret! Nej, man ska inte gå efter utseendet på folk men detta gick ju verkligen inte att missa med tanke på hennes övriga karaktär.
Efter 50 min visste vi nu allt om hennes fyra barn ( ja vi kan namnen på dom alla), barnens fritidsintressen samt deras olyckor som dessa intressen medfört då de utövats. Vi vet vad hennes man heter och även vad mannens bror heter och arbetar med. Vi vet också vad denna kvinna sysslat med innan hon hamnade bakom detta skrivbord på detta bolag och att hennes mor nyligen varit utomlands en längre tid. Hon tjatade hål i huvudet på oss och hela tiden envisades hon med att avbryta sig själv och le med det där jätterosa leendet, titta på min mage och säga; Ååååååååh, så söt mage du har alltså!
Ja vad säger man? SUCK!
Hon sa även flera gånger; "Jag är så imponerad att ni tog er hit nu när du har gått över tiden. Det är inte många som orkar med det i slutet på en graviditet". Åh vad jag tänkte hela tiden; "Men skynda på då så det inte behöver ta så lång tid och vi kommer härifrån då".
Jag vågade knappt titta på D. Jag hade säkert inte kunnat hålla mig för skratt om jag hade fått se hans blick. Det var bara att härda ut. Tillslut kom vi ju ut! Något klokare, något tröttare men även något mer roligt att skratta åt! På ett sätt förgyllde hon dagen så här i efterhand. Men bara i efterhand. Inte då när vi var där.
Förövrigt var det trots allt ett bra möte. När man nu lite senare har fått gallra bort hennes familj och plocka fram faktabiten som vi faktiskt kom dit för. Nu vet jag i varje fall vad vårt barn ska ha för försäkring och framför allt blev jag själv försäkrad! Jisses, jag har varit oförsäkrad! Vad dumt det kändes att sitta där och tro att D betalat en försäkring på mig. Haha. Nä det hade han ju inte. Inte mamma heller! (Jag var tvungen att ringa och fråga henne). Ingen har tänkt på att försäkra mig! Och dessa människor ska älska mig, tänkte jag. Är det jag som är bortskämd eller? Aldrig tänkt på sånt ju. Bara tagit förgivet att dom har skött detta. Ja alltid lär man sig något nytt. Idag har jag lärt mig detta.
Kommentarer
Trackback
