mareldsbarn

Ja för er som missat så har vi faktiskt landat i goa götet igen.  Jag och Julia. Vi har däremot haft fullt upp så bloggandet har tyvärr legat på hyllan. Resan hem gick finis. Damen valde dock att vara mer vaken denna gång än på resan upp och ville aktiveras ständigt. Självklart. Med sång, tjejprat, skumpande, kramar och lite skratt så löste vi resan hem. Julia somnade kl 21 den kvällen och hade en mor som inte var långt efter henne i säng.

Efter en vecka hos Julias mormor som var fylld av uppassning med allt vad det innebär var vi laddade med ny energi. Som försök till att vara en pedagogisk mor såg denna vecka ut så här:

Måndag: Långpromenad och en fika på stan med Malin och 1-månaders lilla Alfred
Tisdag: Långpromenad och lunch hemma hos oss tillsammans med Fian och 6-månaders Tilda
Onsdag: En sväng till Lotta för att leka med 1-åriga Alvine i lekparken och även där förtära lite gott fika.

Tanken var ju att förutom att jag själv skulle få mig lite motion även träffa vänner så skulle också Julia få sig en ordentlig dos av andra människor än hennes mor och även kombinera detta med en toppensömn. På dagen sover Julia som bäst i vagnen då vagnen är i rullning. Och vem  vill inte önska damen lite dagssömn? ;-)

Nu blev ju inte veckan som jag hade trott då men efter 2 månader i mammarollen så har jag nu börjat förstå att saker och ting aldrig blir som man har tänkt sig. Det hör till tydligen. Precis som alla andra mammor säger. Ja okej då, ni hade rätt!  Julia valde nämligen att sova hela långa dagarna. Detta slutade i en pigg Julia på kvällarna och en trött mamma. Inte någon bra kombination.

Idag har vi varit hemma hela dagen. Mamma har sovit i sängen och Julia har lekt med familjen fisk och pratat med sina mjukisdjur. En nöjd Julia och en nöjd mamma. Man kan tydligen vara pedagogisk utan att arrangera tusen saker. Det är inte sakerna i sig som alltid gör det pedagogiska. Det gillar jag :-)

... Inte Julia inte. Just därför fungerade det så mycket bättre för Julia att duscha än att bada. I duschen får man nämligen krama pappa. I badbaljan är man alldeles utlämnad utan trygghet och närhet. En arm under huvudet. En hand på kroppen. Det är helt enkelt inte samma sak.

I förrgår provade Julia duschen för första gången och hon gillade det verkligen. Vattnet fångade först hennes små fötter för att sedan sakta stiga vidare upp längs med hennes kropp. Julia sa inte ett pip. Då små varma vattendroppar slog rot i Julias mjuka hår för att sedan sakta rulla nedför hennes vackra ansikte och fastna på de långa ögonfransarna - ja då log Julia! Mitt hjärta smälte. Vårt barn tycker om vatten trots allt. Det här får vi göra om!


Julia "pruttar" med munnen för att få bort vattendropparna. Detta var något nytt men ändå spännande.




Man blir trött av att prova nya saker. Lite vila mot pappas kind. Mysigt.

Ja nu när jag anser mig själv ha blivit alltmer belevrad i blogglandet och även jag har förstått att har man en blogg så bör man ha en dagens outfit i den bloggen också. Jag som inte skulle vara som alla andra i mitt bloggande väljer nu att för stunden vara som just alla andra.

Här har vi dagens outfit!






Lindex har mycket bra och roliga kläder för de små! Prisvärda är de också! Me like!

Julias farmor och farfar tog glatt mod till sig och ställde upp som barnvakt i fredags. Mellan kl 18.30-23.00 var det sagt. Daniel arbetade och mamma fick gå ut och roa sig lite dock 300 meter från hemmet . Låter ju hur härligt som helst ;-)  .... För mamsen ja. Daniel tyckte nog sitt arbetspass var trist då det inte hände något intressant, som han brukar säga. Farmor och farfar blev nog mest svettiga efter fem minuter och lilla Julia kämpade med att ytterligare stärka sina små lungor för att slutligen somna utmattad i favoritfarmors famn. Klockan var då ungefär 21.15.

Min kväll var trivsam på sitt lilla vis men usch vad slitsamt det är inombords när lillstumpan är på annat håll. Hur som haver så slog vår skrutt i varje fall rekord i att sova denna natten. Hon vaknade inte först förrän kl 03.50 och i vanliga fall varar första sömnpasset cirka 5 timmar. Kors i taket!

Och för er som undrar;
Farmor och farfar har efter i fredags hört av sig så dom överlevde visst Julia. Farfar har även i början av Julias tid undrat ett flertal gånger om hon ens kan skrika så tyst och snäll som hon allt som oftast är. Små barn ska skrika också, brukar han säga med glimten i ögat. Nu du farfar. Vad säger du nu då? :-) Visst kan hon, vår tjej!


Bara måste visa en härlig bild på Julias pappa, farmor och farfar.
Bilden är tagen på landet då Julia var 2 v gammal. Vilket underbart möte!

Göteborg bjuder på sol! Skam den som suttit inne idag! Det är så vackert ute!

På schemat stod det promenad och det precis vad det blev också. Efter 2½ timmes promenerande sover Julia gott nu. Givetvis måste allt dokumenteras :-) Vid Delsjöns badplats blev det minsann ett litet stopp. Det var nämligen alldeles för vackert för att kunna låta bli.



Lillan är nyvaken. Men vad gör det. Även hon måste få njuta av höstens vackra löv. Julias första höst.


Det är visst någon som inte alltid gör sig så bra på bild. Hihi.


Måste vara gott att kunna vila den där påskinden mot axeln ibland. Lite avlastning. Kan tänka mig att det är tungt att bära på två sådana stora kinder.


Far och en fundersam dotter

Jag undrar hur länge man är smått förvirrad när man precis har fått barn. Framför allt undrar jag hur länge det är okej inför sin omgivning att man är förvirrad innan man blir kallad för galning. Finns det någon regel tro? För i så fall skulle jag nog behöva veta det eftersom det nu gått över fem veckor sedan förlossningen gick av stapeln och jag undrar ibland fortfarande var jag är. Tur att Daniel varit hemma så mycket och länge med Julia & mig. Toppenpappa! Nu har han arbetat 7-16 nästan två veckor i streck. Ovant men inte jobbigt. Jag lever dock som i en bubbla. En underbar bubbla men ändå.

Är man galen när man;

1. Står med telefonen i högsta hand, öppnar kylskåpsdörren med den andra och undrar vad sjutton man skulle göra? Ja nu tror ni säkert det slutar här men icke. När man fortfarande inte kommer på vad man skulle göra så går det plötsligt upp ett ljus för en. Ni vet, en sån där "aha-idé". Man blir glad för att man återigen minns, slänger in telefonen i kylskåpet och stänger dörren. När telefonen väl ringer springar man runt och yrar och 5 timmar senare när middagen ska tillagas undrar man vem som har lagt en telefon i kylskåpet.

2. Parkerar bilen. Kliver ur. Låser bilen. Rycker i dörren till baksätet för att öppna och hämta ut matkassarna man precis har inhandlat. Stannar upp. Funderar på varför dörren har fastnat. Provar igen. Inser sedan att bilen är låst. Hur gick det till? Vem låste?

3. Får i uppdrag av D att inhandla 1 yoghurt och 1 redbull då övriga matinköp ändå skall ske. Minns i affären att det var 2 saker som inte fick glömmas. Inhandlar två saker åt D och även resten av maten. Glömmer handla yoghurt. Kommer hem. Packar in i kylskåpet. Suckar. Varför bad D mig köpa keso när det står en oöppnad keso i kylskåpet redan? Suckar igen. Vet att båda inte kommer hinna förbrukas. Frågar D men D ser ut som ett frågetecken. Kommer på att D aldrig bett om inköp av keso. Suckar igen. Hur hamnade keson i korgen och vart tog yoghurten vägen?

4. Står i duschen och sjunger för lillan som ligger på golvet utanför duschkabinen. Tvålar in. Schamponerar in.Håller balsamflaskan i handen och blir allmänt förundrad. Schampo på kroppen och balsamet i håret. Vart tog intvålningen vägen och börjar man inte med schampot först för att sedan ta balsam? Någon som kanske försökte vara effektiv här eller?

5. Sätter sig vid datorn. Knappar in sidan www.blogg.se för att blogga. Skriver in e-mailadressen. Fyller i lösenordet. Blir irriterad när det inte fungerar. Gör om allting. Fyller i lösenord. Lösen fel. Skakar på huvudet. Fyller i lösen. Märker att det inte är datorn det är fel på. Har nämligen inte lösenord: blogg.se. Fyller i rätt lösen. Jippi nu fungerar det.

6. Öppnar bildörren med nyckeln, sätter in lillan i bilbarnstolen. Packar in vagn i baklucka. Skötväskan i baksätet. Hoppar in i förarsätet. Säkerhetsbältet på men vart tog bilnyckeln vägen? Letar i fickor. Ut ur bilen. Ingen nyckel i förardörren. Letar i skötväska. Tittar på golvet under lillans stol. Inte i vagnen heller. Öppnar lillans dörr men nej inte i hennes stol heller. Upptäcker tillslut att nyckeln sitter i lillans dörr.  Ja den dörr som öppnats och stängts ett par gånger. Hur kan man missa?

7. Talar med mamma på telefon. Det ringer i andra änden. Mamma svarar med R2. Det fungerar inte. Mamma kommer tillbaka till linjen hon var på innan. "Hallå", säger hon efter sin klassiska presentation. "Det var inte jag", är svaret hon får. Ja det gick alltså inte att trycka R2 och mitt sätt att förklara det var med svaret "Det var inte jag". Inte jag som ringde på andra linjen. Hmm. Tror någon ens att man sitter i ett samtal med någon och väljer samtidigt att ringa på dennes andra linje eller?

8. Får en förfrågan av D om att ställa en "extraklocka" till honom för nästa morgon. D frågar återigen om klockan har ställts. Svaret blir "JA". D checkar av en sista gång om klockan verkligen är ställd. Blir irriterad. Svarar ilsket; JA. D frågar då vad klockan står på. Tittar på mobilen. Tittar på larmet. Ojsan, ingen klocka är ställd. Hur kunde även detta missas? (Kan hända att D känner sin partner så väl vid det här laget. Ingen är gladare än jag. Verkar som att det behövs nämligen. 1 poäng till D!).

Nä, fler punkter vågar jag inte skriva. Skrämmer väl er. Lillan är alltför underbar och våra dagar hemma då Daniel har jobbat dagspass 5 dar i rad har varit goa. Ni kanske inte tror mig nu men det är sant. Kroppen tar faktiskt inte stryk. Bara hjärnan som börjar svikta lite kanske :-)

Förövrigt så tror jag starkt på att man faktiskt kan amma bort hjärnceller. Jag tror att jag har drabbats av det. Jag är alltså ingen galenpanna. Jag är bara en nyförlöst mamma som ammar sin dotter om och om igen.

Imorgon är Daniels sista dagspass sen får vi några ljuvliga lediga dagar tillsammans. Underbart säger Julia och jag!