mareldsbarn

Ja det är ju denna dubbelhaka, dessa härligt stora kinder, hårfästet och den där  hårda hakan man undrar över. Vem är ägaren och den ansvarige till dom? Lillans näsa är min och lillans ögon har hon fått från sin pappa men resten har jag funderat på tills jag såg det här fotot.


Ibland finns svaren för nära. Jag erkänner. Det är ju jag som sitter på både dubbelhakan och kinderna! :-)

Men vem har stumpan ärvt sin festliga frisyr och sin lilla klara haka från?

Japp! Idag tror jag lillan har slagit rekord i att sköta magen! Toppen tycker jag men jösses hur mycket besitter de små? Man blir förvånad ibland. Det är svårt att låta bli att missa när lillan har skött magen. Hennes blick blir stel, koncentrerad och hennes näsborrar vidgas tillsammans med en röd näsa. Då vet man att det är dags! Ja och tvivlar man även då så brukar det räcka med att ha en god hörsel! För det går verkligen inte att missa :-) Sötnosen!

En toppenmorgon har vi ändå haft. Riktigt god mysmorgon med mycket skratt och gos och bajsblöjor såklart :-)


Vad roligt det är att prata med mamma och kameran. Jag bara ler.


Men oj vad händer? Ooops! Nu börjar det trycka på här.


Nä nu måste jag koncentrera mig. Ja det kan se ut som att jag är på väg att nysa men icke. Här görs annat.


Så där ja! Det var riktigt skönt!


Hmm, vad är det som känns nu då?


Är det bajsdags igen tro? Måste stanna upp och fundera.


Hihi nä nu var det falskt alarm. Skönt var det också!

Med söndagsklänningen på styrde vi idag kosan till farmor och farfar för att äta söndagsmiddag. En stolt farmor hade hittat Daniels babysitter från när han var liten. Givetvis skulle den provas och lillan verkade digga den! Så roligt! Babysittern lämnar vi kvar hos farmor och farfar så har hon den där tills vi kommer nästa gång. Däremot har jag själv börjat fundera på att införskaffa en babysitter hem till oss. Kanske ska börja söka lite på blocket. Det finns så otroligt många olika varianter och kostar skjortan som nya gör dom också men blocket har mängder med sådana annonser så varför inte ge det en chans.

Trötta som vi är efter en toppenhelg stupar vi nu i säng.

God natt!

Och för er som undrar. Vinet var mycket godare i goda vänners lag :-) Nu är jag bra nöjd länge länge.

Julia har fått så fina leksaker av släkt och vänner! Tack!

Just nu i skrivande stund ligger lillan och leker med sina aktivitetsskallror. Det är superkul tycker hon! Hon jollrar och ler för fullt! Den gula krabban är från Julias mormor och den gröna grodan på foten har Julia fått av Rob och Malin. Den fina bjällerskallran har Julia fått av Alvine. Den får också vara med i leken emellanåt uppskattas mycket av Julia.











Det var inte lätt att fota en glad Julia som viftade med både ben och armar. Och nej damen har inte börjat med häng  på varken byxor eller strumpor. Bara en liten dam i alldeles för stora kläder!

När vi väntade Julia upplevde jag att det var så viktigt att deltaga i dessa förberedande kurser och även föräldrargrupper. MVCtanterna var noga med att se att både blivande mamman och pappan mådde bra mentalt inför vad som komma skall. Under MVCbesöken där vi gick talade det ständigt om graviditetstiden, hur man mått och även om tiden man har framför sig fram till förlossningen. Själva förlossningen togs upp på föreälsningar vi gick på och även om den ena förlossningen inte är den andra sig lik så var det viktigt att man så gott det gick kunde förstå vad det skulle innebära att genomgå detta maratonlopp.

Men sen då?

Sen stod man där med en underbar liten parvel på armen, mjölkfyllda bröst, blöjor i högar, bajspyjamaser, magont, salvor ja you name it. Vart tog dom kurserna vägen? Vart tog kursen vägen där man får veta hur man ska göra när lillan får ont i magen? Kursen där man får veta att det faktiskt är helt normalt och okej om barnets bajs blir grönt istället för senapsgult emellanåt? Hur klipper man naglarna på de små? Hur ofta bör de bada? Använder bebisar shampoo? När vet man om de verkligen har ätit klart då man ammar? Hur klär man de små i höst/vinter när man är ute och går med barnvagnen? Ja frågorna var en gång i tiden många och vi har nu lyckats få svar på det mesta men visst har vi saknat information kring sådant. Eller är det bara i vårt område i Göteborg som det finns en avsaknad av detta? Hade det funnits lika många kurser om hur man gör efter graviditeten som det finns kring hur man gör under graviditeten så hade vi varit ena riktiga fenor från början på detta ska jag säga er :-)

Sångkurser då? Ja det är något som både Daniel och jag skulle behöva gå har jag kommit på. Jag talar då om sångkurser för att lära sig att sjunga rätt sångtexter. Herregud, jag har själv gått på förskola som liten och även arbetat på förskola. Jag är omringad av förskollelärare i min hemmiljö och ändå slår det mig att jag inte ens kan sjunga hela "Ekorrn satt i granen". Ja vad gjorde han när han fick syn på barnen? Bä bä vita lamm då. Det är väl ändå en bland de enklaste barnsånger som finns? Nähä då inte den heller kunde Malin. Suck.

Daniel då? Nej han har inte gått på förskola och inte heller arbetat med barn. Däremot har han lyssnat på en barnskiva vi har hemma som går runt runt för Julia. Tacka vet jag barnskivor! Då blir sångerna rätt och Julia får inte men för livet :-) Daniel är bra på att snappa upp saker men när han går runt och sjunger  min tand är lös, min tand är lös, min tand är lös, min tand är lös och ingenting annat medan han bär runt på lillan så förstår jag att även han saknar vissa bitar :-)

Nej vi måste helt enkelt skärpa till oss. När jag kommer på mig själv med att sjunga "Tjofaderittan lambo" (för er som inte vet så är det en snapsvisa) och hör Daniel sjunga på TVreklamjinglar då blir jag orolig. Tur att lillan bara är 4 veckor. Vi har med andra ord tid på oss att lära oss dessa sånger så från och med nu ska här övas på Smörgatan!

Lillstumpan bjöd minsann inte på ett leende igårkväll när kameran kom fram. Både Daniels och mina armar sträckte sig ända ner till fotknölarna på oss av allt bärande. Saccosäcken fungerade i 4 min och det var 4 underbara minuter för kropp. Är man ovan så är man :-)


Observera rynkan i pannan och den blicken går ju inte att missa heller för den delen.

Pyjamasen har Julia fått av Elin och My! Tack snälla ni! Den passar ju perfa! En toppenpresent då det kan gå åt en hel del pyjamaser per natt ibland :-)

Ja, igår kväll alltså :-)

Efter att lillan deltagit i räk- och kräftfrossan igårkväll gjordes ett par tappra försök till att få henne att sova. Stackarn hon var alldeles utmattad. 00.30 däckade damen tillslut i min famn efter att ha varit vaken sedan 14.15 med endast en halvtimmes sömn däremellan. En envis krabat är detta. I samma andetag däckade även två andra i det här huset :-)

Det var inte mycket som fungerade för att Julia skulle få känna ett lugn i sin lilla kropp. Daniel lyckades däremot finna ett knep som verkade gå hem hos stumpan. Ja hon sjöng glatt med ett tag till och med :-)


En gladare pappa kan man kanske önska sig men efter 3 timmars gungande är det svårt att få fram ett leende trots att kameran kom fram :-)


Lillan är däremot nöjd när hon får lyssna på bland annat "klättermusvisan", "Lasse liten" och "du käre lille snickerbo".


Jag skäms. En fruktansvärd dålig bild men den visar ändå hur nyblivna föräldrar kan bli. Man blir knäpp helt enkelt. Lite lite egen tid borde man väl kunne klämma in någonstans i sitt liv och går inte det ja då får man slå två flugor i en smäll. Ta hand om lillan och träna på en och samma gång kan ibland fungera. Hur det kommer sig att lillan förlorade sina hörlurar och dom hamnade på Daniels öron vet jag inte.

OBS! Ni som tror att lillan bär dessa tunga hörlurar själv och även lyssnar på hög volym eller något annat läskigt behöver inte oroa er. Kika i så fall på bilderna igen och lokalisera lillans öron och sedan hörlurarna ;-) Pappa Daniel har tänkt på allt.

Trots att lillan var ett sånt barn så är hon ändå vårt älskade underbaraste barn! Ja, jag kan säga det nu för nu sover hon. Hihi

Idag blir fröken 1 månad! Hurra! Hurra! Hurra!

Idag när busan blev ammad sa jag spontant till Daniel; Shit, vad hon växer fort! Hon är nästan 1 meter nu! 
Helt ärligt, om hon växer i den här takten så kommer jag aldrig att hänga med. Nu förstår jag vad folk menar när de säger att tiden går så fort i början och att man skall njuta. Ja vissa stunder har jag knappt förstått att hon har kommit till världen. Hur ska jag då förstå att hon redan nu är 1 månad?

Nåväl. Detta var ju något att fira så Julias mamma och pappa har idag inhandlat färska räkor och färska kräftor och mumsat på. Lilla Julia ville absolut inte sova utan helst vara med. Självklart kunde vi ju inte låta födelsedagsbarnet missa detta så med lite vaggande och sjungande varvades hon i våra famnar.

Dock är kl snart 23.40 och hon har inte somnat ännu. Nu vill mamma o pappa faktiskt sova.

Även om det är underbart att träffa släkt så kan man ibland behöva lite egen tid. Daniel och jag valde att göra stora staden en dag, bara familjen. En rastlös lillebror erbjöd sig att skjutsa in oss och med solen i ögonen strosade vi gata upp och gata ned i flera timmar. Bara njöt. Det festliga är att Daniel som har bott i Stockholm i 1 år kan staden bra mycket bättre än jag som bott granne med den i över 20 år. Jag och mitt taskiga lokalsinne. Man blir mörkrädd. Fråga mig alltså inte vart vi gick men långt och mycket var det, säkert runt hela Stockholm. Det kändes så i varje fall. Jag vet att vi blev avsläppta på Sveavägen, typ vid Odenplan. Jag vet också att vi gick i gamla stan, vid slussen och åt mat på söder. Jag tror att vi nästan var vid centralen nån gång. Eller kanske inte. Nu blir jag osäker. Förresten var det nog inte Odenplan vi hoppade av vid utan bara Sveavägen. Något med Tull var vi nog också vid. Hornstull? Eller var det bara en busskylt jag läste på i all hast som visade att en buss gick till Hornstull? Undra var det ligger...*funderar*...

Hem kom vi tillslut i varje fall tack vara tunnelbanan och 610:an.


Givetvis behövde lillan få påfyllning innan Daniel och jag fick äta gott.



Att få rapa hos pappa efter maten är aldrig fel.

Eller ja Stockholm och Stockholm... Vallentuna heter det väl egentligen men varför peta.

Japp! Äntligen fick lilla Julia träffa sin mormor, morfar igen och morbröder och ja hela fadderullan till Stockholmssläkten för första gången! Med tanke på Julias gammelmormors 70-års kalas som gick av stapeln på söndagen så var det verkligen hela fadderullan hon fick träffa. Lite komiskt.

Resan upp gick finfint! Det tog nog sammanlagt 7 timmar med några stopp på vägen som faktiskt inte alltid berodde på Julia när jag tänker efter. Ja först skulle Daniel ha juice till sin frukostmacka som skulle förtäras i bilen sen var det dags för tidningsjakt på ett par bensinmackar. Tredje stoppet var väl matintag för vuxna, fjärde stoppet var amning av Julia och lite "lek och rörelse" med en alltför länge stillasittande liten Julia. Femte stoppet gjordes i och för sig även här för Julia då det var ett blöjbyte som behövdes bocka av men sedan gjordes sjätte och även sjunde stoppet för Daniel då han behövde slå en sjua och också köpa lite godis. Puh, slutligen var det bara ett stopp kvar och det skedde några meter från målet, på en statoilmack då både bil och en Julia behövdes fylla på med bränsle. Julia skötte sig exemplariskt. Sov, sov och sov. Ja förutom alla dess stopp då bilen saktar in och livet inte är alltför ljuvligt enligt henne men med bilen i full fart och musiken sjungandes i våra öron är livet på topp tycker vår unga dam.


Så här gott sover man medan mazdan rullar på stora vägarna mot Sthlm och Radio Bandit finns i högtalarna!


Ja och så här arg blir man direkt när kmvisaren visar under 40 km/h....bilen stannar och radion slås av.

Två kvällar i rad har lillan varit svår att få att somna fastän hon varit supertrötter stackarn. Två kvällar i rad har Winnerbäck hjälpt oss på traven! Tack gode Gud för Winnerbäck mina vänner! Kan det bero på all tid jag la ner på att slita ut Winnerbäcks röst i mina öron under min graviditetstid? Hon fick ju höra honom hemma, i bilen och även på konserten. Han var även i ipoden min men det kunde hon ju aldrig höra fast då kanske hon hörde mig sjunga istället. Huvva stackars barn. Nåväl.

Med lillan på axeln dansandes i mörkret till Winnerbäcks toner faller hon till ro och landar i djup sömn. Tryggt och kärt! Me like!

Damen har fått ett namn, blivit registrerad i vårt samhälle ja kalla det vad du vill. Nu finns hon på riktigt! Vår lilla tjej.


Julia Annie Elisabeth EK


Underligt känns det dock när det kommer hem brev i brevlådan där det står hennes namn på. Inte negativt alls men känslan är ju helt klart lite skum. Ovant! Som D sa då vi kikade på försäkringspapprerna som stod i hennes namn;

Konstigt det känns. Som om vi har skapat henne alldeles själva. Och det har vi ju i och för sig. En människa.

Hon har även fått sina fyra sista siffror i sitt personnummer. Hon existerar. Alltså finns hon. Coolt. En ny EK har kommit. Eller ja kommit och kommit. Det var ett jävla jobb i nio månader ska ni veta :-) Hon kom ju inte bara så där hipp som happ liksom.

Ja alltså världens coolaste tjej född -08:a ;-) Här kommer hon:





Yeah

Helgen spenderades på D´s landställe, Råön. Premiär för Julia. Två dagar, två nätter och allt gick toppen! Julia var så snäll så snäll. Nu är hösten här och vi hade tur med väder och vind! Helgen bestod av promenader med barnvagn i höstsolen på en skumpig ö som saknar asfalt, golfspel på en grön äng, tv-tittande, slappetid nere vid sjöboden, god hemlagad mat av farmor och massor av myspys med farmor och farfar. Tidiga kvällar hamnade vi i säng, även D som annars är allas vår nattugla. Långa sovmorgnar fick vi också då vi bara låg och drog oss. Underbart på alla sätt och vis.


Lillan åker båt för första gången! Det gillade hon allt. Somnade som en stock på två röda. Allt som rör sig, låter och skumpar är bäst att sova till!



Man blir hungrig av att vara på havet.

I fredags fick lillan och jag möjligheten att träffa min kära vän My! Ett kärt återseende! Bästaste My fångade lillan i sin famn och lyckades få henne att somna tryggt där! Underbart skönt tyckte lillans mamma som då kunde yra runt i hemmet som en duracellkanin och få behövliga saker utförda som annars inte blir utförda i rättan tid numera.

Dagen med My avslutades på eftermiddagen med ett biobesök för vår del. Ja för min och My´s del. Lillan fick glatt stanna hemma med pappsen. Nymatad sov hon så sött när vi lämnde hemmet. "Patrik 1.5" var filmen som vi skulle njuta av. Bilen tog oss in till biografen "Bergakungen" och med en "MER" i handen stapplade vi in i salongen och bänkade oss på 5:e raden. Filmen skapade både skratt och tårar, i varje fall hos känslosamma jag. Efter att ha fyrat av två sms under bions gång fick jag bekräftat av D att lillan hade det bra. Jag som saknat att få komma ut lite. Ja det är sant. Lillan var nu knappt 3 v och är helt underbar men ändå saknade jag lite frihet. Ni som känner mig vet ju hur mycket myror i brallan jag i vanliga fall kan ha.

Det skulle ju vara underbart att få glida iväg på bio, trodde  jag. Bra initiativ av My säger jag bara men oj vad jag längtade efter Julia. Aldrig har en film varit så lång! :-) Vid filmens slut gjordes även ett telefonsamtal från min sida och ja lillan har det bara fint fick jag även då till svar av D. Inte hjälpte det mig. Herregud, lillan kanske får men för livet?!

Efter att ha lämnat av My hemma hos sig och sagt nej jag kan inte stanna 2 min och kika på er nya lägenhet, får bli en annan gång för jag saknar mitt barn, for jag hem i ilfart. Väl hemma möter jag en ledsen liten varelse som är så hungrig så och en lugn pappa D som står i full färd med att ha gjort allt som stod i hans makt att tillfredställa lilla Julia. Kramar, skumpande, sång, dans, uppvärmd bröstmjölk i flaska. Nej, det var en mamma med fyllda mjölkbröst som gällde och inget annat.

Jag ska aldrig lämna lillan igen! Inte förrän hon är en sisådär femton arton år tror jag. Dock vill jag återigen tacka My för en bra dag för även om ångesten fanns i min kropp och själ så var den hanterbar och jag fick se en rolig film och ha en go stund som Malin och inte mamma.

En bild på vackraste av dom alla i mormors fina kofta.

Mormor kräver numera emellanåt en uppdatering av bilder på sitt barnbarn! Bra tycker jag! Sånt gillar vi! Hejja mormor!

Självporträtt. Julia 2½ v.

Fundersamma Julia


Allvarsamma Julia


Vackra Julia


Over and out