Julias första barnvakt
Julias farmor och farfar tog glatt mod till sig och ställde upp som barnvakt i fredags. Mellan kl 18.30-23.00 var det sagt. Daniel arbetade och mamma fick gå ut och roa sig lite dock 300 meter från hemmet . Låter ju hur härligt som helst ;-) .... För mamsen ja. Daniel tyckte nog sitt arbetspass var trist då det inte hände något intressant, som han brukar säga. Farmor och farfar blev nog mest svettiga efter fem minuter och lilla Julia kämpade med att ytterligare stärka sina små lungor för att slutligen somna utmattad i favoritfarmors famn. Klockan var då ungefär 21.15.
Min kväll var trivsam på sitt lilla vis men usch vad slitsamt det är inombords när lillstumpan är på annat håll. Hur som haver så slog vår skrutt i varje fall rekord i att sova denna natten. Hon vaknade inte först förrän kl 03.50 och i vanliga fall varar första sömnpasset cirka 5 timmar. Kors i taket!
Och för er som undrar;
Farmor och farfar har efter i fredags hört av sig så dom överlevde visst Julia. Farfar har även i början av Julias tid undrat ett flertal gånger om hon ens kan skrika så tyst och snäll som hon allt som oftast är. Små barn ska skrika också, brukar han säga med glimten i ögat. Nu du farfar. Vad säger du nu då? :-) Visst kan hon, vår tjej!
Bara måste visa en härlig bild på Julias pappa, farmor och farfar.
Bilden är tagen på landet då Julia var 2 v gammal. Vilket underbart möte!
Tji fick ni!
Bloggen har försummats. Nu är det slut med det. Försummelsen alltså.
We are back!
En hälsning till mormor!
Det finns en liten tös på 4600 gram och 6 veckors jordsnurr som saknar sin mormor väldigt mycket. Vilken tur att denna tös har en toppenmamma som har bokat mjölktåget den 20:e oktober så tösen och hennes mormor får kramas igen! Det var så mysigt sist ju!
Solen skiner än i Göteborg!
Besök hos farmor och farfar
Julia pratar för fullt när hon väl fått gungning på stolen
Julia lyssnar på en skallra som befinner sig på höger sida utanför fotots ramar
Gullunge!
Ojsan, liiiite vindögd kanske ;-)
Det är perfekt med denna hos farmor och farfar. Så många middagar som blir räddade! :-)
De små liven
Alfred 2 veckor.
Lille Alfred igen och Julia 6 veckor. Ingen är så värst glad men vem vill le på beställning när man blir nedkastad i en soffa så där bredvid en främling?
Väl hemma efter vårt besök funderade jag på att rensa Julias garderob. Herregud, klart hon har växt på dessa 6 veckor. Mängder med kläder måste ju ha blivit för små nu, tänkte jag. Fast helt ärligt, det är lite ångestladdat att göra en sådan rensning så jag sköt givetvis på det hela i ett par dagar. Tills idag. Och döm min förvåning. Lillan kan fortfarande ha nästan alla sina kläder. Puh. Mamma blev superglad! Det enda vårt lilla hjärta har växt ur är några bodysar i stl 50. Byxorna i stl 50 kan hon allt fortfarande ha. Glöm då inte att alla kläder var totalt för stora för henne när hon kom till stora världen. Men nu har jag kommit på något bra. Nästa gång jag får för mig att Julia har växt snabbare än jag vill erkänna så är det bara att rota fram lite större kläder och testa på henne. Hokus pokus, så är hon min lilla bebis igen och mitt psyke samt själ får genast ro. Perfekt!
Pappa Daniel har fått en inhoppare
Efter dagens shopping behöver jag inte oroa mig över att mista dessa små stunder. Vi har funnit vår livräddare! Det är ett mirakel! Daniel blir utbytt! Hans rival är en ascool babysitter med alla dess galna funktioner som du inte ens kan tänka dig och med regnskogen som tema. Julia fick en slant av Daniels mormor när hon kom till världen. Efter en del fnulande gick bidraget till den här underbara apparaten! Så när Daniel nu arbetar i ett par dagar byter jag ut honom mot den här härliga babysittern! Lillan älskar den! Se så sött hon sover. Pappa vaggar och pappa sjunger men kanske att babysitter vinner i vissa fall ändå. Nu kan Daniel arbeta sina pass för nu har han fått en trogen inhoppare!
Höstpromenad
Göteborg bjuder på sol! Skam den som suttit inne idag! Det är så vackert ute!
På schemat stod det promenad och det precis vad det blev också. Efter 2½ timmes promenerande sover Julia gott nu. Givetvis måste allt dokumenteras :-) Vid Delsjöns badplats blev det minsann ett litet stopp. Det var nämligen alldeles för vackert för att kunna låta bli.
Lillan är nyvaken. Men vad gör det. Även hon måste få njuta av höstens vackra löv. Julias första höst.
Det är visst någon som inte alltid gör sig så bra på bild. Hihi.
Måste vara gott att kunna vila den där påskinden mot axeln ibland. Lite avlastning. Kan tänka mig att det är tungt att bära på två sådana stora kinder.
Far och en fundersam dotter
Babygym
Den fina mysiga dressen har Julia fått av tant Marie! Den är urgullig!
Det är härligt att ligga och bara lyssna till speldosans ljuva toner
Vår lilla nattpratare
Nattaturer ger goda resultat
Dressen är 2 storlekar för stor. Lillstumpan drunknar nästan i den. Fast bara nästan. Och den värmer riktigt gott. Julia har fått ärva den av Alvine! Tack snälla! Perfekt i vinter.
Fest tar på krafterna
Med myskläder på blir det riktigt mysigt. Gott sov vi också.
Mys hos My
My´s övriga vänner som också deltog i middagen och sedan skulle göra krogen fick nog uppleva en annorlunda förfest. Julia tog över totalt och blev middagens samtalsämne trots några tappra försök av oss alla att försöka byta ämne så återkom vi ständigt till lillan. My själv var underbar med henne. Julia och My dansade kvällen lång till både Takida och Winnerbäck. Julias favoriter. My´s också för den delen.
Det är slitsamt att vara på fest. Julia passar på att ta en powernap i My´s famn medan My dansar. Det gungar ju såååå gott så man kan inte låta bli, tycker Julia.
Man blir inte alltid klokare med tiden.
Fint folk kommer alltid sent, sägs det. Vår flicka är det finaste som har hänt oss!
Ibland går vissa saker inte att förstå. Hur gärna man än vill så går det bara inte. Jag förstår som sagt var inte att det faktiskt bodde en människa i den här jättekulan. Jag vill kraftigt poängtera att jag saknar inte kulan. Jag förstår bara inte.
Jisses, jag såg verkligen inte mina fötter på aplänge. Trodde faktiskt aldrig att jag skulle bli så glad av att få återse en sådan tråkig kroppsdel som ens fötter.
Skulle jag mot förmodan sakna mina fötter så kunde jag visserligen bara vrida huvudet på sne. Vips, där var dom!
Inte illa pinkat
Lillan har alltså blivit besiktigad idag och hon fick godkänt! Väl inne på BVC bestämde hon sig för att testa sina små lungor inför bvctanten. Ja, bra lungor det har hon allt, sa BVCtanten och småskrattade. Ja, hon är inte som alla andra barn, svarade jag med glimten i ögat. Till svar fick jag; Vi är alla unika. Hmm, jag lät det stanna där.
Däremot är min dotter så väluppfostrad. Jo, för när vi väl fick komma in till doktorn som för övrigt var en kvinna i typ 35-års åldern i civila kläder så tystnade Julia och valde att fyra av ett leende till fröken doktor medan undersökningen gick av stapeln. Jag trodde det skulle vara en stor tråkig man i vit rock som skulle vara doktor. Ja där ser ni hur min världsbild ter sig.
Väl utanför undersökningsrummet valde Julia att återigen ta ton tills vi slutligen hamnade i bilen och fick däcken i rullning och radion på "on". Då njöt hon bara.
Blir ett kort inlägg idag. Fröken Julia har nämligen valt att slopa sömn på hela dagen. Endast två 5-minuters pauser har det blivit. Hon har alltså varit vaken från kl 08 imorse fram till nu. Som tur är så är hon inte ledsen eller arg. Hon bara är men man blir lite trött ändå utan paus på hela dagen.
Nu ska mammaMalin ut på promenad och lämna apan Julia hemma med pappsen. Sedan hoppas jag det blir sängen.
God natt på er där ute!
Galenpanna
Jag undrar hur länge man är smått förvirrad när man precis har fått barn. Framför allt undrar jag hur länge det är okej inför sin omgivning att man är förvirrad innan man blir kallad för galning. Finns det någon regel tro? För i så fall skulle jag nog behöva veta det eftersom det nu gått över fem veckor sedan förlossningen gick av stapeln och jag undrar ibland fortfarande var jag är. Tur att Daniel varit hemma så mycket och länge med Julia & mig. Toppenpappa! Nu har han arbetat 7-16 nästan två veckor i streck. Ovant men inte jobbigt. Jag lever dock som i en bubbla. En underbar bubbla men ändå.
Är man galen när man;
1. Står med telefonen i högsta hand, öppnar kylskåpsdörren med den andra och undrar vad sjutton man skulle göra? Ja nu tror ni säkert det slutar här men icke. När man fortfarande inte kommer på vad man skulle göra så går det plötsligt upp ett ljus för en. Ni vet, en sån där "aha-idé". Man blir glad för att man återigen minns, slänger in telefonen i kylskåpet och stänger dörren. När telefonen väl ringer springar man runt och yrar och 5 timmar senare när middagen ska tillagas undrar man vem som har lagt en telefon i kylskåpet.
2. Parkerar bilen. Kliver ur. Låser bilen. Rycker i dörren till baksätet för att öppna och hämta ut matkassarna man precis har inhandlat. Stannar upp. Funderar på varför dörren har fastnat. Provar igen. Inser sedan att bilen är låst. Hur gick det till? Vem låste?
3. Får i uppdrag av D att inhandla 1 yoghurt och 1 redbull då övriga matinköp ändå skall ske. Minns i affären att det var 2 saker som inte fick glömmas. Inhandlar två saker åt D och även resten av maten. Glömmer handla yoghurt. Kommer hem. Packar in i kylskåpet. Suckar. Varför bad D mig köpa keso när det står en oöppnad keso i kylskåpet redan? Suckar igen. Vet att båda inte kommer hinna förbrukas. Frågar D men D ser ut som ett frågetecken. Kommer på att D aldrig bett om inköp av keso. Suckar igen. Hur hamnade keson i korgen och vart tog yoghurten vägen?
4. Står i duschen och sjunger för lillan som ligger på golvet utanför duschkabinen. Tvålar in. Schamponerar in.Håller balsamflaskan i handen och blir allmänt förundrad. Schampo på kroppen och balsamet i håret. Vart tog intvålningen vägen och börjar man inte med schampot först för att sedan ta balsam? Någon som kanske försökte vara effektiv här eller?
5. Sätter sig vid datorn. Knappar in sidan www.blogg.se för att blogga. Skriver in e-mailadressen. Fyller i lösenordet. Blir irriterad när det inte fungerar. Gör om allting. Fyller i lösenord. Lösen fel. Skakar på huvudet. Fyller i lösen. Märker att det inte är datorn det är fel på. Har nämligen inte lösenord: blogg.se. Fyller i rätt lösen. Jippi nu fungerar det.
6. Öppnar bildörren med nyckeln, sätter in lillan i bilbarnstolen. Packar in vagn i baklucka. Skötväskan i baksätet. Hoppar in i förarsätet. Säkerhetsbältet på men vart tog bilnyckeln vägen? Letar i fickor. Ut ur bilen. Ingen nyckel i förardörren. Letar i skötväska. Tittar på golvet under lillans stol. Inte i vagnen heller. Öppnar lillans dörr men nej inte i hennes stol heller. Upptäcker tillslut att nyckeln sitter i lillans dörr. Ja den dörr som öppnats och stängts ett par gånger. Hur kan man missa?
7. Talar med mamma på telefon. Det ringer i andra änden. Mamma svarar med R2. Det fungerar inte. Mamma kommer tillbaka till linjen hon var på innan. "Hallå", säger hon efter sin klassiska presentation. "Det var inte jag", är svaret hon får. Ja det gick alltså inte att trycka R2 och mitt sätt att förklara det var med svaret "Det var inte jag". Inte jag som ringde på andra linjen. Hmm. Tror någon ens att man sitter i ett samtal med någon och väljer samtidigt att ringa på dennes andra linje eller?
8. Får en förfrågan av D om att ställa en "extraklocka" till honom för nästa morgon. D frågar återigen om klockan har ställts. Svaret blir "JA". D checkar av en sista gång om klockan verkligen är ställd. Blir irriterad. Svarar ilsket; JA. D frågar då vad klockan står på. Tittar på mobilen. Tittar på larmet. Ojsan, ingen klocka är ställd. Hur kunde även detta missas? (Kan hända att D känner sin partner så väl vid det här laget. Ingen är gladare än jag. Verkar som att det behövs nämligen. 1 poäng till D!).
Nä, fler punkter vågar jag inte skriva. Skrämmer väl er. Lillan är alltför underbar och våra dagar hemma då Daniel har jobbat dagspass 5 dar i rad har varit goa. Ni kanske inte tror mig nu men det är sant. Kroppen tar faktiskt inte stryk. Bara hjärnan som börjar svikta lite kanske :-)
Förövrigt så tror jag starkt på att man faktiskt kan amma bort hjärnceller. Jag tror att jag har drabbats av det. Jag är alltså ingen galenpanna. Jag är bara en nyförlöst mamma som ammar sin dotter om och om igen.
Imorgon är Daniels sista dagspass sen får vi några ljuvliga lediga dagar tillsammans. Underbart säger Julia och jag!
Besiktning av unge
För två veckor sedan då vi var på BVC vägde damen 4 kg. Nu tippar jag på att hon väger 4,6 typ. Hon äter ju som en häst.
När lillan föddes vägde hon 3420 kg. Då tyckte jag det var mycket. Ack så lite jag visste! :-)
Vänskap
Alvine 11 månader.
Första mötet mellan Alvine och Julia. Daniel sköter presentationen. Ägaren till den mystiska handen som dyker upp i vänster sida av bilden är Lotta själv. Ja, nån bra fotograf har jag ju aldrig varit :-) men lite roligt för nu kom ju alla med på bilden förutom fotografen själv. Hihi.
Alvine tycker genast att Julia är helt okej och väljer att dela med sig av en av sina smörgåsbitar. Det är vänskap det! Sötnosar!
Barnkalaspremiär!
Julia ligger på golvet och är redo för kalas. Bara mamma som ska hinna göra sig färdig också.
Klänningen är på och strumpbyxorna likaså, ja dom är nu bara liiite för stora men snart så! Julia är så laddad att hon varken kan vara still med sina armar eller ben. Vift! vift! Och munnen, ja den går i ett. Undrar just vem hon har ärvt det av. Hihi. Underbara unge!
John Blund kommer på besök
I mammas famn. En liten bestämd dam det här! Även i sömnen.
