Baddags!
Idag är Julia 3 v och har tagit sig igenom 3 bad. Första badet hemma var nog ingen hit för lilla Julia. Jag tror t.o.m. att vi slog rekord i att bada snabbt!
Lillan skrek i högan sky. Det värkte så i hjärtat på oss. Ett ordentligt snabbdopp blidde det och inget mer.
Andra badet blev däremot en skillnad för stumpan. Vi plockade bort "stället", fyllde på lite varmare vatten, gav mer närhet och vips så såg lillan ut så här;
Mmm så harmoniskt! Oh så hon njuter.
Jag nämnde i ett tidigare inlägg om en viss fotografering som skedde efter just detta harmoniska bad som blev så lyckat. Med lillan i famnen för torkning var livet återigen jobbigt. Stackarn, hon frös så men D skulle envist fotografera.
Oh så arg hon var lillstumpan.
Min monolog till D under pågående situation.
M: Måste du fota när hon är så arg?
M: Men åh se så harmonisk och lugn hon blev! .... Men gisses hon kissar ju för sjutton! Shit! Sluta fota och hjälp mig då!
BILDBEVIS;
Japp, lugn som en filbunke njuter hon nu i soffan medan hon kissar ner mig och även soffan. Nytt bad, ny handduk, rengöring av soffa, dusch för mig DÄREFTER kunde vi börja klä på lilla hjärtat. Detta är tydligen livet som småbarnsförälder.
Septemberdagens bloggande är hårt
Endast Daniel är vaken...
BVC
Till slut satte vi fart mot BVC. Efter 30 min promenad, mamma var lagom svettig då kondition är någon som numera helt saknas, var vi äntligen på plats. Lillan hade gått upp 200 gram på 1 v. 3810 fina gram väger hon nu! Mycket beröm av BVCtanten fick vi då hon menade på att Julia är väldigt stark i sin nacke för att vara så liten. Hon sa det förra gången vi var där också men det gör inget för hon kan aldrig ge lillstumpan för mycket beröm. Hon får gärna säga det nästa gång vi kommer också :-) Vad som även var kul att höra var hur pass med Julia är och vaken hon är kring saker som händer runtomkring henne. Duktig busa!
Vilken energi hon har, utbrister BVCtanten plötsligt! Vem av er har hon ärvt den av? Frågade hon nyfiket.
Daniel satt bredvid mig och fyrade i samma andetag av en jättegäsp och svarade; Ja inte är det mig i varje fall.
Så då vet vi. Utseendet brås hon på sin fader och sin härliga energi har hon alltså efter sin moder. Det blir en finfin kombination det!
Det får bara inte hända! Det skulle aldrig hända! Nu hände det... Ja nästan i varje fall.
Under min tid som höggravid, innan Julia kom till världen, drömde jag några gånger att hon faktiskt redan fanns hos oss. Jag drömde att hon låg och sov i sovrummet och att jag glömde bort att jag hade barn. Ja Marie ringde i min mobil och jag gick över till henne för att ta en fika på hennes balkong. Skrämmande och läskigt! Ibland drömde jag även att jag tog bilen ner till maxi och glömde även då bort att jag hade ett barn sovandes i mitt sovrum. Mitt barn. När oron över dessa drömmar och ångesten smög sig inpå mig lugnade D mig med att det aldrig kommer hända. Du kommer aldrig glömma ditt barn, sa han ofta. Tillslut trodde jag ju honom för visst glömmer man normalt sett inte sitt barn?
Idag finns lilla Julia hos oss. Nu ligger hon och sover i vår säng och jag ligger här i soffan framför tv:n. Trött som jag är slözappar jag bland "sex and the city", "skenet bedrar" och "2 and a ½ men". Om en halvtimme slutar D jobbet och beger sig hemåt. Skönt. Livet känns rätt lugnt och behagligt. Plötsligt hörs en nysning! Jag hoppar till! En nysning till! Vet ni vad? Det är lillan som nyser och för några minuter glömmer jag nästan bort att hon finns bland oss! Jag hann till och med tänka ifall det var grannen som nös för i så fall är det nog väääääldigt lyhört här. Fy på mig! Jag borde skämmas!
Nej, om jag hädanefter får för mig att lämna hemmet ska jag titta igenom hela lägenheten först. Det lovar jag! DÅ kan det väl ändå aldrig hända att jag kommer glömma min älskade dotter någonstans. Även om jag inte glömde henne så fasligt länge nu (hon sov ju faktiskt och jag lämnade aldrig hemmet, alltså var hon i trygghet hela tiden) så får jag inte blunda för att det trots allt hände och det får aldrig nånsin hända igen. Nästa gång lillan nyser vet jag i varje fall att det är hon som gör det och inte grannen ;-)
Har inte jag världens coolaste unge eller vad?
Dagens outfit består av bland annat en underbar fin tröja som Julia har fått av Alvine! Tack snälla söta Alvine!
De små invaderar och tar över! Vart bär vi av?
Ja tiden springer iväg! Idag är stumpan redan 2 veckor! För att fira detta tänkte jag att vi borde börja motionera mamma M. Igår var nämligen jag, Julia och D ute på en promenad och efter 30 min insåg jag att detta är något jag verkligen måste göra om. Jag kan inte blunda längre. Puh, jag har verkligen inte kondis allts. Absolut ingen som helst kondis. Nä skärpning på det planet!
Så på fm idag var tanken att en långpromenad skulle gå av stapeln. Julia och jag. D skulle få sova då han idag hoppar på ett arbetspass. Men ville Julia ut och promenera när jag ville tro? Nej så klart inte för den här lilla lilla flickan har nu tagit över makten över oss vuxna i detta hem. Från kl 10 väntade jag och väntade och väntade. Men så här såg det ju då ut hemma hos oss
När kl var 11.45 tyckte jag att det var dags att ta tillbaka makten. Jag krängde ner barnvagnen för vår trappa och sprang upp och hämtade lillan i pyjamasen (!) och la henne i vagnen. Herregud man får väl inte gå ut och gå med barn i pyjamas! Bara jag inte stöter på någon så ska det nog gå bra att promenera i pyjamasen, tänkte jag. Givetvis hinner jag knappt lägga ner ett sovande pyre i vagnen förrän grannen slänger upp dörren. En tanta i 50-års åldern med megastora glasögon och ett lockigt hår på svaj! Typiskt! Vad som var mest typiskt var att vi inte ens hunnit hälsa på denna dam tidigare så givetvis skulle det nu hälsas välkommen till nya hemmet, gratta till bebis, kika på bebis och prata om vilket bedårande lugnt område Kallebäck är osv osv. Efter lite bök med täcket så lyckades jag i varje fall visa upp världens vackraste Julia utan att damen i fråga kunde se att det var en pyjamas nyblivna mamman for runt med sitt barn i. 1 poäng till mig!
Tanken var att promenaden skulle vara i 45 min- 1 timme men efter 30 min var jag utanför vårt hem igen, ringde jag D och bad honom komma ned så jag fick hjälp med vagnen upp. Huvva, så svettigt det var. Jag hatar svett. Jag valde tillslut att gå hem och avbryta min runda just för att jag kände att jag nog luktar svett. Jag är nog lite konstig. Har inte längtat till en dusch så mycket som då på länge ;-) Som sagt, fler promenader får det allt bli! Lillan sov givetvis när vi kom hem och vaknade inte förrän vid 13.30 idag med.
En annan lite rolig sak som hänt sista tiden är damens karaktär som möjligtvis börjar kika fram. Hon börjar visa vem hon är den här tösen! Lite roligt men också oroväckande! :-) Sedan i fredags har det där söta lilla nyfödda skriket förvandlats till jag vet inte vad. Jag finner inga ord. Hon tar i ända ner i tårna när hon ska ta ton. Snabbt som attans fyrar hon av ett illvrål om inte saker sker på hennes villkor. Det ska gå fort och det ska egentligen helst ha skett igår. Grannarna som aldrig haft egna barn kanske tror vi misshandlar henne. Vad vet jag. Undrar just hur den här damen utvecklar sig. Det är nog bara en fas nu kanske och inte hennes riktiga jag. För är det hennes riktiga jag så vill jag nog reklamera henne ;-)
Julias favvoplats!
En gladare mamma kanske man kan önska sig också men är det Dr Phil på tv:n så är det.
Här filosofierar vi och myser för fulla muggar.
John Blund på besök
Ja det är sant hon sover som en stock!
Idag såg det ut så här. Det är nästan så det går att bädda sängen
Pappa gillar att sova bort hela förmiddagen och med pappa eller mamma vid sin sida sover hon som bäst.
Sova eller städa? Inget svårt val längre
En uppdateringa här kommer i varje fall komma idag men en städning vetesjutton!
Amningskossa
Jag borde söka arbete på ARLA. Känner mig som en jäkla amningskossa. ARLA ligger bara runt hörnet i vårt område. Skulle kanske vara en idé då jag bara kan springa ned när brösten börjar rinna till :-)
Lillan äter på bra. Hon suger och smackar och har sig. Jag ammar och ammar och pumpar och pumpar. I natt fick jag bortskämda människa sova 7 timmar i streck! Somnade vid 00.00 och vaknade inte förrän kl 06.45 och då var det inte pga Julia utan för att brösten stod rätt ut som två stora basketbollar. Dom var kanonfyllda och behövdes tömmas. Trött och sömndrucken dom jag ändock var stapplade jag upp ur sängen och slog mig ned i soffan med handpumpen. Perfekt lån av fröken Lotta!
I natt vid 01 hade lilltjejen vaknat. D, underbara människa, klev upp och gav henne flaska. De hade somnat i soffan till kl 03 då D vaknade av nackspärr. Inte konstigt att jag sov som en stock då jag hade fått sängen för mig själv under den här tiden. Dessa sömntimmar gjorde allt den här dagen! Julia själv vaknade till först vid halv åtta och då var det dags för mat. Sicken tjej!
Hon är världens snällaste! Jag går bara och väntar på när kriser ska dyka upp :-)
Efter att ha låtit stumpan tutta lite vid 11 for vi till Nordstan. D, jag och lillan. Där snurrade vi runt bland galna människor, trånga rulltrappor och nya jakter på var alla hissarna fanns. Efter ett par timmar gav vi upp besvikna. Inget av vad vi sökte fann vi. Utflykten gick vidare till Allum (ett annat innershoppingcentrum) där vi fann lyckan vi sökte. Snabbt som attan for vi in och ut och lillan sov återigen som en stock. Att åka bil är bland det bästa hon vet. Spelar ingen roll vilket humör hon är på innan bilen startar. När motorn väl är igång då slocknar hennes ögon som en ridå faller ned på beställning. Gullunge!
D jobbar natten. Imorgon jobbar han kvällen. Första passen jag är själv. Förra gången han jobbade var kära mor o far här och det gick finis. Jag tvivlar inte på denna period heller. Vad jag måste lära mig är dock att sova när lillan sover. Man vill lätt dammsuga, fixa disken, plocka undan saker, surfa, prata i telefon, hänga tvätten. Ja sånt man inte vill göra när stumpan är vaken. Det jobbiga är att tillslut blir man aptrött och så ska man försöka sova ja DÅ vaknar Julia! Det slår aldrig fel! Nej, den här gången ska jag sova när lillan sover. Nu sover hon så det innebär alltså sömn för mig! Tjohej!
Godnatt folket!
Jag har inte slutat blogga men....
I varje fall har jag suttit här ikväll och funderat. Jag lägger förlossningsberättelsen på is för en kort tid och uppdaterar om andra roliga saker så länge som annars går förbi oss med tiden.
I går var första besöker hos BVC. Min största oro var inte om lillan hade gått upp i vikt eller inte ( ja min uppfattning är att det är en sådan oro mödrar skall ha tydligen). Nej jag var mer orolig över om vi skulle få en sån där aptråkig BVCtant. Ni vet sån som lever kvar på typ 50-talet och förespråkar allt vad gammalmodigheter innebär. Huvva. Mina värsta farhågor besannades dock inte. En toppengo halvrund kvinna i runt 40-års åldern kom glatt emot oss och tog emot både mig, Daniel och lilla Julia med öppna armar. Vad glad jag blev! Att Julia hade gått upp 200 gram på 4 dagar gjorde ju inte saken sämre ;-) Underbara lilla tösen så som hon äter så var jag inte förvånad. Den här damen äter nämligen varje måltid som om den vore hennes sista. Något bordsskick har hon inte heller. Kanske man inte kan begära på en 8 dagars bebis men några krav borde man väl kunna sätta? Uppfostran börjar väl här och nu inte sant? Det både glufsas och smackas. Mjölken rinner runt munnen på henne ned på min mage. Hon äter så snabbt så hon sätter mjölken i fel strupe, får andnöd, stannar upp, hämtar andan och fortsätter. Inte lär hon sig inte. Resultatet blir att damen i fråga ligger över min eller D´s axel för rapning med en ordentlig hicka som gör att hon nästan hoppar upp och petar gud i rumpen! Ändock är hon världens goaste lilla skitunge som man aldrig kan sluta titta på!
Lite bilder eftersöktes!
Lillan får minsann sova på badrumsgolvet när mamma vill duscha och pappa vägrar vakna. Efter 2 dygn utan sömn så fick faktiskt pappa sova och det var ju rätt mysigt på den där badrumsmattan trots allt!
Mys hos mamma i en alldeles för stor body. Stl 50 men ack så liten man kan vara. Mamma får äntligen surfa lite på internet.
Julia premiärsover i sin spjälsäng! Favoritställningen är att få ligga som en liten groda! Kossan har hon fått av kära Per och Malin! Hihi hela kossan är nästan lika stor som lillan och kossans "fot" (heter det klöver? Klövar?) är samma size som skruttans huvud! Tack Per, Malin och Tyson!
BB
Nu är hon här ja!
Nu är stolta mormor och morfar på besök. Julia får nog D och jag hålla i på söndagkväll eller nått. Hon har fullt upp med att sussa i mormors knä med morfar som blixtrar ögonen ur henne. Underbart att se!
Återkommer med mer uppdatering om det senaste dagarna!
Malin sover...
Är det på G nu eller blir jag lurad igen?
D skulle jobba till kl 00.00 i natt men kommer att jobba över till kl 06 imorgon bitti. Ja, vad sjutton ska han sitta hemma och titta på mig för. Det är ju ändå bara falskt alarm. Hoppas bara han hinner sova lite sen OM det skulle vara något. Stackarn han har jobbat ordentligt med alldeles för lite sömn de senaste 3 dagarna. Jag kanske är dum som tyckte att han skulle stanna kvar. D var lite tveksam själv nämligen men jag tänker inte låta den här ungen ha övertaget och lura mig igen. Har tagit två alvedon så nu är det bara att se om de hjälper.
Älskade unge, sluta sega och kom ut istället! Vi längtar efter dig! Världen här ute är inte så farlig som du kanske tror!
Funderar ibland på om jag kanske har skrämt Liten med mina galenskaper. Därför vågar den inte titta ut. Allt fläng på Ikea, Ica Maxi och fikor på stan, resor ut till Smögen som höggravid med båt och D, Lars Winnerbäckskonsert i slutet av v 38, fester och golfturer i början på sommaren. Ja för att inte tala om all musik jag poppar på högsta volym i bilen när jag kör utan D. Det är bland det bästa som finns och jag har länge funderat på hur jag ska lösa problemet så jag kan poppa så högt jag vill utan att bebis ska bli lidande. Lösningen på problemet är ju givetvis: IPODEN! :-) Ingen är gladare än jag åt att det redan finns en i vårt hem!
Puh, där kom en värk till. Värkar var 5:e minut med 1 minuts längd. Jag tror inte riktigt på det ändå! Nä, inte riktigt i varje fall!
Den gubben går jag inte på!
I går var det som sagt en skitdag. Jag sa flera gånger till D att ungen behöver inte komma längre. Jag skiter i vilket. Jag vill inte ens ha ´na längre.
Ja inte vågade jag skriva det här. Hemska mamma som tänker så! När jag på kvällen samtalade med min kära mor så nämndes detta och responsen jag fick av henne lät ungefär så här: Ja, nu skiter vi i det hela. Tänk så så kanske det sätter igång. När man liksom ger upp och tänker på annat istället.
Ja, jag vet. Bebis kommer när bebis vill. Det går inte att påskynda. Tro mig jag vet! Jag har hitintills provat att;
* Promenera en massa
* Vila en massa
* Storstäda bilen upp och ned
* Dammsuga hemma varje dag
* Dricka hallonbladste från v 35 ( Inte för att få igång en FL direkt men i förebyggande syfte)
* Dricka basilikate
* Dricka Grappo
* Äta stark mat
* Äta många ananaser
* Hoppa jämfota från Marie hem till oss om kvällarna när jag har besökt henne
* Springa extra upp och ned för trappan utanför vårt hus
Ja, en del saker har provats men tydligen har de inte hjälpt. Jag tog helt enkelt fasta på min mors ord och bestämde mig igår kväll för att nu skiter jag i bebis. Nu ska jag bara vara och ha det bra!
Gissa vad som hände? :-)
En del av slemmisen gick i natt och imorse! Äckligt ord och om någon undrar vad en slempropp är så svarar jag enkelt som Cilla på föreläsningarna vi var på på Östra. En slempropp är helt enkelt en propp full av slem. Så det så. Att man kan bli så överlycklig för en sådan sak! Jag sände D ett sms mitt i natten och meddelade den goda nyheten. Han kunde behöva höra något roligt när han är ute och arbetar tänkte jag. Tillbaka fick jag ett "Grattis....eller nått ;-) ". Ja, tack säger jag bara! Dansade runt i lägenheten och kunde knappt sova. Kände mig som ett barn på julafton. Pirr i magen och en undran över vad som komma skall. Vad är nästa steg? Oh, så spännande tänkte jag!
Tyvärr varade detta inte så länge och har nu på fm avtagit men ibland får jag lite kraftigare mensvärkar fast dom tänker jag också ignorera för jag är inte ett dugg förvånad om jag blivit lurad IGEN. Ungen kommer aldrig komma ut!
Hörrö du Liten som är i min mage, jag går inte på den gubben! Mig lurar du inte så lätt! Du kommer säkert komma lagom till pepparkaksbaket, precis som jag nu börjar tro.
BF+7
Jag har känningar. Ja visst. Känningar som vägrar eskalera dock! Humöret börjar dala och tålamodet med det. Jag sitter ju bara på en jätteröv och väntar känns det som. Jag blir mer och mer otymplig och trött. Eller kanske inte mer otymplig utan mer trött på att vara otymplig. Tappar lusten till att göra saker och ser allt som en enda stor väntan. Ett jäkla ekorrehjul som jag inte ens trivs i. Jag vill ha tillbaka min kropp så jag kommer i mina kläder och slipper flåsa så fort jag ska gå upp för trappan. Jag vill kunna raka benen och bikinilinjen utan att plocka med mig världens största spegel in i duschen. Jag vill dricka blåbärsshot och ett gott rödvin! Jag vill kunna knäppa jackan om det regnar ute. ALLA, precis alla kläder jag numera kan ha har en fläck på sig. De flesta har inte bara en utan flera. Vad jag än gör så dokumenteras det på min jättemage eller på två jättebröst! *grr*
När frustrationen idag var på topp slängde D ur sig; Jag vill inte vara med dig idag, jag åker iväg själv och gör något.
Ja, jag förstår honom. En finne på röven var jag nog. Gnällande och hackande från soffan låg jag där som en flodhäst. Men fem minuter efter hans uttalande, när tårarna fortfarande brändes bakom mina ögonlock klingade han ur sig; Ska vi gå och se Arn på bio? Den börjar om 45 min!
Perfekt! Vad kunde inte bli bättre? Kl 15.15 blev det Arn på biopalatset. På med kläder och smink och ilfart in med bilen för att hämta ut biljetterna och bänka oss på 5:e raden. Mittenplatserna. En toppenfilm och jag är så glad att jag hann se den med tanke på att Liten var beräknad till en vecka sen och filmens premiär gick av stapeln igår så trodde jag inte att den ekvationen skulle gått ihop för mig. Nu fick D och jag se både 1:an och 2:an tillsammans :-)
Dagen räddade D utomordentligt bra!
En tur till Östra blidde det!
Är det förvärkar? Är det värkar? Går de att klocka?
Herregud! Jag har aldrig fött barn innan! Jag har ingen aning om vad det är! Och NEJ de går inte att klocka. Ja dom ville att vi skulle komma in på en undersökning i varje fall. Så svårt att veta och ge råd per telefon. Jo, jag förstår det.
Så fort D kom hem och fått mat i sig så for vi in. BBväskan lämnade vi hemma. Jag skulle faktiskt inte föda barn bara kolla att allt var bra. Vad som oroade mig mest var om moderkakan höll på att lossna eller om bebis inte mådde bra av annan anledning. Efter ett CTG och ett ultraljud konstaterades det att bebis och även jag mådde finfint. Ev en liten urinvägsinfektion hos mig men sånt överlever man. Doktorn gjorde även en titt för att se om jag hade öppnat mig något vilket jag givetvis inte hade. Tappen var fan inte ens utplånad *suck*. Hon gjorde dock en hinnsvepning men kunde inte lova något om när Liten tittar fram. När en hinnsvepning görs och tappen är utplånad brukar man säga att en förlossning sätter igång inom 48 timmar. Ja värkarna alltså. Nu var ju inte min tapp utplånad så mina värkar sätter väl igång lagom till julbaket eller så...
En sak som slog mig när vi var på förlossningen var den obehagliga känslan jag genast fylldes av när vi klev innanför dess väggar. Det är inte hemtrevligt för fem öre. Usch nej. I ett rum stod två undersköterskor i gummistövlar med regnrock och en vattenslang för att spola av allt blod och gegg efter att någons mirakel kommit till världen. Jag kände mig kluven. Första tanken var; I det här rummet har det precis uppstått den största lycka som jag tror en människa någonsin kan uppleva. Ett barn har nyligen fötts. Min andra tanke: Fy sjutton så sterilt och hemskt. Känns som platser där djur avlivats eller dylikt.
I ett annat rum där vi först blev hänvisade in fanns ett badkar med väggspegel. Varför en väggspegel där?! Jag vill absolut inte se mig själv när jag är i ett värkarbete. Räcker väl med att alla andra runtomkring mig ska se mig? Jag förstår inte. Bara allt det kala runtomkring gör att jag får kalla kårar längsmed ryggraden. Jag tycker inte om sjukhus!
Nej, förlossningssalar är inget för mig. Jag vill inte längre föda fram vårt barn där. Fy bövelen!
Vattenavgång! Falskt alarm!
Jag berättade detta för D innan jag gick och la mig i natt. Några timmar senare kommer även han i säng och jag hade tydligen hamnat på rygg i någon underlig sovställning som gjorde att jag snarkade. Ajaj, att sova på rygg som höggravid är faktiskt inte skönt. Att ha lungor som dessutom blir helt förvridna av en unge är inte heller skönt. Lätt att andas normalt! NOT! Jag snarkade som en GRIS! D tyckte detta var såååå roligt att han går och hämtar sin mobil och hade tänkt att dokumentera detta genom att filma mig med sin videokamera. Han hoppar ner i sängen igen och sätter igång videokameran som ger ifrån sig ett litet pip när den börjar rulla upp. Jag som ligger helt ovetandes kvar på rygg i full färd med att fyra av högre snarkningar än jultomten själv flyger upp som en raket ur sängen och ställer mig raklång på golvet, yrvaken och tjoar; Shit, vattnet gick! (Ja, tänk er nu en höggravid kvinna som inte är så smidig längre. Jag själv anser att jag flög upp som en raket.Frågar ni D kan det hända att han såg en förvirrad gravid kvinna som halvt om halvt pustande och suckande tappert försökte rulla sig ur sängen och det tog en si så där fem minuter).
D. fattar givetvis ingenting. "Ja, vattnet gick! Jag hörde knäppet!", tjoar jag upprepande. Då först börjar han skratta. Det var ju pipet på mobben som jag flög upp av. Tänk att man kan sova så tungt ena stunden och ändå ligga på helstpänn och flyga upp på det viset. Ja bra knäpp är jag allt, det har jag förstått. Ja, vad säger man? Något vatten var det inte som hade gått i varje fall.
